jag är euforisk

Fick en sådan endorfikick vid spiningen i dag så att det inte var så långt i från att jag börjat strorgråta mitt i nedvarningen, av glädje. Helt plöstsligt insåg jag tjusningen med träningsformen, det behövdes en boost av lite äkta träningsglädje kan jag meddela. I dag var vi mentalt i Australien och trampade i sand och segade oss upp för det där stora stenblocket vad det nu heter. Såg röd sand framför mig, (finns det röd sand i australien?) kängrusar vid vägkanten. solen stekte och den röda sanden yrde från min cykel. Ahhh..sen att jag satt i en liten spining sal på en förbannat hård sadel hade jag helt förträngt och det är väl det som är meningen att mental tänka sig bort!

Det var erik som ledde passet och det var så jävla tungt, ursäkta att jag svär, att jag knappt kunde få runt pedalerna bitvis, illamående omvartannat men så förbannat skönt! Han peppar oss mer än de övriga, och det hjälper i allafall mig att ta i lite extra. Lika är det vid psi:n där slår man lite hårdare och håller ut lite längre när han sätter i gång.

Vet ni? jag längtar redan tills nästa pass och det ska bli, hör och häpna ett 75 minuters på tisdag!