Jaha?

Magnus hade varit och kört sitt pass i går och innan han skulle gå hem kom han och två av ägarna på Fristilen in på en diskussion om tävlingen till veckan. Den ena ville verkligen inte se att någon kom dit och körde bara för att vinna tävlingen, det var ju en utmaning. Ingen kunde ju cykla så mycket och då försvann hela syftet med grejen. Historien kan göras lång, summan var iallafall om jag fattade min sambo rätt att 5 pass i veckan var acceptabelt. 4 veckor har man på sig och mer cyklade man inte om man inte var ute efter att vinna. Magnus sa att det säkert var någon som gjorde det snabbare och hade väl skämtat om att jag var hemma och vilade upp mig inför veckan eftersom jag inte skulle gå på forzan senare på kvällen.

Men går man ut med att det är en tävling kan man ju inte bli irriterad över att folk kommer för att tävla, och utmaning för folk är ju personligt, vad som utmanar nån behöver ju inte utmana någon annan. Diskussionen kändes rätt riktad till oss, och de vet väl mycket väl att jag och Magnus pratar med varandra. Så, hur många pass ska man köra för att det ska vara rätt? Och skulle man vinna något av priserna, tillåts man glädjas över det? I vilket fall som helst ska jag inte köra så hårt, vet inte om jag ens ställer upp, glädjen över det liksom försvann.

I stället ska jag ta tillvara på de sista fina höstdagarna innan jag ställer undan fujin i förrådet. Ladda om inför nästa års upplaga av vättern som jag anmälde mig och Magnus till i går!