Julaftonsträning tillsammans med lillebror!

Även om det julafton och familjemys så passade jag på att låna lillebrors vallabod i källaren. Bland slalomskidor härjade jag med fästvalla. Min lillebor är nängligen en vass alpin tävlingsåkare! Blåextra väder idag. (det börjar gå överstyr, vädret beskrivs nu mer och mer i vallaburkar). Lovade även att få till lite glid på lillebrors vallningsfria lagg. Funderar om han har missuppfattat det här med skidåkning., att den ska bedrivas på snö och inte grus. Blästrade belag ingen överdrift.

Rätans skidspår skulle få en revansch, har inte varit där sedan högstadietiden och inser nu i efterhand att jag troligtvis aldrig åkte hela spåret utan att gena i skogen för jag kom inte håg många delar av sträckan. Spårat vara det, men isisga och bitvis skitiga spår, jag kunde gott och väl ha haft lite mer fäste men det tar sig och det är en tillfredställelse att själv ha vallat!

Elljusspår är just elljuspår, inget upphetsande, upp och ned i 2.5 km, men sällskapet i dag vägde upp. Lillebror går i storasysters spår och är lika mycket träningsnörd. Sen att vi båda är tävlingsmänniskor och ingen av oss vill vara sämre än den andra var det fullt ös från första skidtaget till det sista. Niclas skrapade i hop 4 km sen var han nöjd, jag 5 km.

Bytte om till Icebugen för två snabba km hem från spåret. Känns i benen att jag springer allt sällan och det tar en stund för benen att förstå att det inte längre är skidpjäxor på fötterna. Med solen i ansiktet kunde jag susa genom byn, tänk så många vändor jag gjorde förr, fram och tillbaka löpandes. Lite nostalgi.

Kort och effektiv träning i dag, inte överdriva en dag som denna som handlar om att få umgås och inte träna skiten ur sig. Träna hinenr jag göra alla andra dagar.