Juli var kallast sedan 60-talet

Det här året är ett år som inget annat år. Det blir inte som man tänkt sig överhuvudtaget och fullt av kontraster. Det är lite festligt att tänka hur jag i januari skrev att 2020 skulle bli ett grymt år och ett år att minnas. Jag skulle säkert lära mig mycket nytt. Visst har det blivit så men inte på det sättet som jag trodde då. Lika festligt är det att juni blev en rekordvarm månad här i Jämtland. Varmaste på många många år och jag tog verkligen tillvara på varje dag på ett eller annat sätt. Så kom juli. Semestermånad och många planer oh en önska om att värmen skulle stanna lite.

Men nu när juli passerat blev den kallast sedan 60-talet. Kall och renging. Blåsig och tjurig. Den riktiga sommarmånaden. Men väder är väder brukar jag säga och inget jag kan göra något åt.

I stället har vi trotsat regn och kallgrader. Åkt downhill i regn, lagat punktering i åska, halkat omkring bland hala rötter.

Och vi har varit ute utan att träna också. Fortsatt att ta tillvara på dagarna precis som vi gjorde i maj och juni. Tagit med kaffe och kameror ut. Suttit en lång stund på Andersön oh tittat på sjön. Lärt mig fler fåglar, fotat dem och ekorrar. Hittat fina färggranna blommor i ett ganska grått Jämtland ändå. Och så hittat ett fint Winnerbäckcitat i Röttle i Småland.

Trots att juli varit kallast sedan 60-talet har det varit en förbaskat fin månad ändå. Den har bjudit på äventyr, på roadtrips, regniga och kalla dagar, fint häng hos en fin vän i Småland och massor av fina bilder på minneskortet. Och väder är väder, skiftande och alla sorter har sin tjusning trots allt!

Nu är det augusti och hösten står snart för dörren. Färgerna, luften och tystanden som lägger sig när alla åkt hem från fjällen är ljuvlig! Den här hösten har jag inga kryckor och har ett helt knä och kan vara ute precis så mycket som jag vill!

3

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: