Kattstrupeforsen med Malin

Malin, ni minns tjejen som var så grym på skidor och som också gör klassikern, slet jag tillsammans med i går. Första passet tillsammans på cykel. Inte nog med att hon har införskaffat sig en ruggigt snygg canyon, hon är dessutom makalöst duktig på att cykla! Hon har inte gjort detta förut, men ändå sitter tekniken som en smäck och håller ett tempo som jag inte ens kunde drömma om att göra första året jag cyklade. Det är bara att ta av sig hatten och bocka!

Hon kör downhill också, det märktes väl när det gick nedför, jag fick ligga i som ett troll för att hänga på, eller snarare för att våga hänga med. Jag vet inte vad som hänt med mig men så fort det går nedför fegar jag. Smååker och bromsar för att sedan slita som ett djur för att komma i kapp sedan. Har det med åldern att göra?

Nåväl, det blev ett bra pass i går, tog med henne på Kattstrupeforsrundan med vägen över Krokom och Rödön. Vi hade kanonväder, varmt, sol och ingen vind. Det var hjärtskärande vackert uppe på Rödöbron. Storsjöflaket och småöarna och Oviksfjällen verkligen glittrade. Det är sådana gånger man påminns om att man lever i ett fantastiskt landskap, alla dagar året om.

Roligt i går var att benen visade sig från sin bästa sida, lätta och pigga trots träning innan. Jag hade tryck på rakorna och kunde hålla tempo uppför. Allstå inte läge att kasta in handduken ännu med andra ord.
Just nu laddar jag med stor kopp zoegas och ska ge mig runt viken runt åtta. I dag ska det gå undan rejält. Sen att det är svarta moln på himlen och flaggan här ute svajar lite väl mycket struntar jag i.