Klubbträning och årets första punka

Hur var det nu igen som jag sa efter Mörksuggan, skippa cyklingen ett tag och träna annat?
Jo så var det nog, men så blev det visst inte. Det är svårt att låta bli något som är så roligt, trots allt. Landsväg i går och klubbträning idag!

Äntligen samlade jag lite mod och rullade ned tillsammans med Hasse till Badhusparken för att åka med stans MTB-cyklister. Som alltid blir det lite kika på vad andra har för cyklar, hänga lite, känna sig lite bortkommen och inse att hårdsvansat inte är överrepresenterat. Nej, det är visst fulldämpat som gäller här i stan och absolut inte barends.

18 st cyklister rullade i väg för att ta sig an Frösöberget som en liten?! uppvärmning. Här talar vi om riktigt branta stigar uppför och sen rena downhillen nedför. Jag var supernervös och ramlade på allt som låg på stigen i dag och hade hjärtat i halsgropen då det bar utför. Det var en kille som också hade kört Mörksuggan i helgen och vi kom överens om att vi inte behövde prata så högt om att just vi tävlade, för vi låg sist och slet mest! Men nyttigt var det och en stig som defentivt kommer att återbesökas för teknikträning.

Efter en halsbrytande start begav vi oss mot mer kända stigar på Frösön, äntligen kunde jag trycka på lite grann! Fick åka lite nya vägar, perfekt för det är lätt att snöa in på de gamla vanliga turerna och på Frösön är stigarna många och långa. 

Efter sommarhagen fick jag årets och mitt livs första punka på MTB:n. Ett genomslag på bakdäcket. Hasse tog på sig jobbet som servicekille och fixade det snabbt. Sen kunde vi rulla hem.
Nu jag har så där skönt trötta och möra ben. Det känns att det blev en tuff fartrunda i går och Mörksuggan sitter fortfarande kvar i benen.

Men jag är så nöjd! Detta kommer att göras om. Att köra långlopp skiljer sig en hel del mot att hänga med på sådana här turer. Det går bra mycket snabbare och ser mer komfortabelt med fulldämpat. Blir jag sugen? Nej jag gillar min typ av cykel.