Krångla inte till det – ut och koka kaffe!

För några år sedan gjorde jag en serie i bloggen som jag kallade för #52vardagsäventyr. Tanken var ett äventyr i veckan i syfte att komma ut lite mer. Ambitionen var inte storslagna äventyr eller äventyr som krävde mycket resurser och tid. Det handlade i stället om att hitta saker att göra i vardagen och som satte lite guldkant på en veckodag eller helgförmiddag. Det fanns inte heller några krav på vad vi skulle göra utan bara att vi gjorde något. Det blev en härlig blandning av vardagsäventyr. Från att upptäcka tjusningen att vandra med snöskor på fjället till att fota en marsgryning och få en tältnatt i Rutsdalen. Bland annat. Det blev också uppskattade blogginlägg som lästes av många.

Vi fyllde syftet med vardagsäventyren och kom ut mycket mer än vad vi gjort tidigare. Ut på såt som inte är träning. Dessutom fick vi som familj, eftersom min dotter fortfarande bodde hemma mycket tid tillsammans. Och jag fick tänka blogginlägg och tänka bilder till det. Då 2017 hade jag återupptäckt fotograferandet och lovat mig själv att fota mer. Nu fyra år senare har den delen utvecklats mycket.

Men även om #52vardagsäventyr tog slut efter lit över ett år slutade vi inte vara ute för det. Vi är ute mer än någonsin och det handlar sällan om att vi ska göra stora utflykter utan mer vardagsnära eller lite med guldkant. Eller bara komma ut utan att egentligen ha någon större plan för det. Som att ta sig upp på en höjd med snöskor för att äta bullar eller dricka eftermiddagskaffet ett stenkast från stugan i en liten ravin. Eller göra klämmackor till middag med en vän över öppen eld i stan. Sådana små saker som gör så mycket och ger känslan av att vara lite frilufsig oavsett var man bor och hur van man är att vara ute.

För ofta krånglar man till det. Eller kanske låter andra krångla till det med måste-ha-prylar och speciella kläder. Och berättar mer än gärna om hur mycket kunskap som krävs. Och visst behövs det kunskap och en del erfarenhet och en dos sunt förnuft om man till exempel ska vistas i utsatta fjällmiljöer. Men man måste också få chans att skaffa sig erfarenheten och kunskapen. Och sakta men säkert bygga upp ett förråd av friluftsprylar.

Börjar man i det lilla som att laga mat utomhus och göra korta vandringar eller promenader kan man sedan göra äventyren större. Eller helt enkelt bara låta dom vara så där små och lätta att komma ut på. För det är det som blir av som man minns och i bland är det lilla det allra finaste trots allt.

Vi krånglade inte till det i dag även om vi hade svårt att hitta en plats med lä. Det har stormat rejält och fjällen bjuder på riktigt aprilväder. En morgon med stormvindar och stenhård skare. Sedan värmande sol på eftermiddagen som efter några minuter byttes ut mot snöstorm. En solgrop på fjällkanten avr inte att tänka på. Inte heller att ta skidorna någonstans.

Vi bestämde oss för att köpa med bullar från Klövsjö Stenugnsbageri och hitta ett vindskydd längs med Klövsjön. Dricka kaffe och sola ansiktet de stunder som solen tittade fram. Bara för att komma bort från soffan i stugan och få lite frisk luft.

Vi hittade Klöppelviken en bit bortanför parkeringen till Fettjåfallet. Vindskyddet var upptaget men inne i viken med ryggen mot träden kom inte vinden åt oss. Vi bredde ut ett sittunderlag och kokade finkaffe på gasköket och åt bullar.

Vi fick ömsom sol och omsöm snö och en otroligt fin utsikt över sjön in mot Klövsjö. När solen var framme värmde den som i maj och jag slogs av hur fort vintern gått och snart cyklar vi här i stället för att åka skidor. Och cykelplaner gjorde vi upp där vid strandkanten. Att utforska grusvägarna och skogarna på andra sidan sjön där vi satt.

Efter nån timme åkte vi hem och lagade middag och trots riktigt risigt påskväder fick vi ändå en fin långfredag!