Kvällscykling med sliten kropp

Sommaren är på tillfälligt besök som det känns. Det har
varit ett par dagar med riktigt värme och strålande sol. Sannerligen
inget vi varit bortskämda med i sommar. Men samtidigt tycker jag att
sommaren har varit skaplig, bra träningsväder om inte annat!
För att krama ur det sista av sommaren har vi rullat en vad vi tänkte från början- stigletartur i Spikbodarna. Förvånade kunde vi konstatera att det har skett lite sen sist där, de har avverkat lite här och där. 

Stigletarturen blev en lugn rulla-ur-benen-runda i stället. Vilket var välbehövligt. Min kropp är lite sliten, kanske inte så konstigt. Det börjar kännas att sommaren bestått av många långlopp. Förr har det ju varit ett par längre lopp som varit målet nu blir det dessto mer. Jag har ändå varit noga med att lyssna på vad kroppen tycker och haft en rätt bra balans mellan vila och träning även om jag har mycket kvar att lära mig där. Men det är inte bara fysiskt som det sliter utan så mycket mentalt också. Det är en svårare bit och där har jag ljusår innan jag hittar en bra balans. Nåväl, det är inte slut än och jag ska njuta den sista tiden och längta riktigt mycket efter en lugn träningsperiod som snart kommer!

Kroppen är inte bara sliten utan också varit lite träningsvärksöm. Sprang nämligen igår! En kort lugn runda med en arbetskamrat i Spikbodarna, 5 km. Jag är lycklig över varenda km som mitt knä samarbetar. Fortsätter det så här kan jag snart snöra på mig apelsinskorna och springa lite längre.