Ett enkelt nöje som en kvällspromenad

Egentligen hade jag tänkt att visa en cykelkompis de fina stigarna runt Torvalla i dag. Men jag blev lite hängig i går. Ett tryck över bröstet med lite rethosta på förmiddagen och en enorm trötthet på eftermiddagen. Hasse fick ta mitt spinningpass och jag somnade när jag kom hem. Åt middag, sov en stund till innan jag sov för natten. I dag är trycket över bröstet borta och det killar bara lite i hals och öron. Fortfarande är jag trött. Men det är svårt att veta vad som är vad i försommartider när träden slår ut. Pollen eller förkylning, aldrig riktigt säker. När kroppen svarar bra på träning även om näsan rinner och halsen kliar skyller jag på träden. Så här är det varje vår och tävlingar och hård träning är en pina när luftrören i bland känns som två sugrör.

Men tryck över bröstet är otäckt och inte pollens fel så jag tog det säkra före det osäkra med en extra vilodag. Men det kryper alltid i mina ben. De vill röra på sig och jag blir rastlös och okoncentrerad. Jag har vankat av och an på kontoret i dag för att lugna benen. Efter middagen tog jag och Cecilia en kvällspromenad i ett kyligt Östersund. Jag i löpartights för en gång skull. Pratade om livet och skolavslutningen och det faktum att hon går ut nian om någon vecka. Om teater och sommarlov. Hon väntade på en kompis som skulle sluta sin träning och sa hejdå vid Espresso House och jag gick ensam hem. Genom ett  grått och folktomt Östersund.

I bland är de enklaste nöjena som en kvällspromenad med dottern de allra bästa.

Känner ni igen den här bilden? I vintras fångade jag samma byggnad. En kall dag i januari och bilens temperaturmätare stod på 27 minusgrader. Nu är det snart sommar. Tiden går.