Laddad med ny energi
Jag tycker om Östersund, allt finns där, det som jag behöver. Vänner, delar av min familj och mitt jobb. Men det där lugnet infinner sig inte där. När man andas och inte behöver tänka, när mina rastlösa själ får ro.
Det lugnet hittar jag i stället i Rättvik, där mår jag som bäst. Vore det inte för en massa om och praktiska saker skulle jag kunna flytta även om jag skulle sakna snön och vintern. Dock har jag förmånen att ha mina svärföräldrar där, vi åker ned när vi känner för det, som nu i helgen.
Vi gör egentligen inte så mycket här nere, mer än är så att säga. Eller som i dag, en förmiddagsrunda i löparskorna runt golfbanan och ned mot Kyrkan. Lite småkyligt och friskt och snabba ben i 7 km. Även om knät skriker och bråkar är det njutningsfullt, så där så det går att stanna en stund och ta lite kort och slås över hur vackert det är.
För att ta en varm dusch, byta om och gå ned på Fricks för god napelonbakelse och kaffe.
Sen vidare ut på Långbryggan, läsa på alla plankor, huttra lite av kylan och vända tillbaka hem till Knihsgatan.
En helg behöver inte bestå av så mycket mer. Löparglädje, gott fika, lika god mat och underbart sällskap. Nu är jag laddad med ny energi för veckan som kommer.
3 Comments
Leave a comment
Åh det låter som en fantastisk plats att ladda batterierna på! Härlig och mysigt!
Visst är det något speciellt med Dalarna? Nog har tanken slagit mig också, att man skulle kunna bo där, fast det är några "om" som skulle behöva uppfyllas först.
Lina- det är det, jag blir så bortskämd när jag är nere, behöver inte göra något alls, äter, sover och bara vila:)
Karin- visst är de så! dels alla röda hus och naturen och sverige i ett miniatyr men sen lunget och så närheten til det mesta.
Jag har haft längtan långt innan jag träffade Hasse och skattar mig lycklig att han har sina föräldrar därnere!