Landsvägspremiär!

Lite senare än i fjol men i ungefär samma förhållanden och runda. Blåsigt och småkyligt men alldeles alldeles underbart!

Det är fortfarande grusigt bitvis, framförallt genom stan. Hålla tungan rätt i mun och köra sakta. Annars är vägarna torra och fina. Snön därmot har svårt att ge med sig och försvinna för i år.

Turen i dag gick över Ås till Krokom och så vidare mot Ytterån där vi som sig bör tog en statiolfika innan vi åkte hem över Rödön i skön medvind.

Kroppen var inte riktigt lika glad att cykla i dag. Upp för Ås-backen gick jag på rött med syratunga ben och en känsla av att inte orka en meter till. Det var bara 7 km in på turen. Jihoo ungefär när jag tittade ned på cykeldatan och såg att farten var 21km/h. Skyllde lite på medvinden och fräste lite. Efter en timme började jag komma i gång och kunde trycka på och göra ett vettigt dragjobb. Samma fenomen hade jag i söndags på trainern. Tog en timme innan jag kände mig uppvärmd.

Hasse däremot pinnade på fint och var så där snuskigt snygg med nya cosmichjulen. Avundsjuk? OM! Ljudet av hjulen var en fröjd att lyssna på där bak på rullen.

Nåväl, 7,6 mil racer en lördag är rätt najs. Äntligen går det att inkassera lite mer träningstid och få distans i kroppen. Konstaterade under turen att allt vinternötande på trainern har gjort stor nytta för min kropp. I det avseendet att den annars obligatoriska vårsmärtan i ryggen uteblev.
Smärtan jag har i armar och axlar beror helt och hållet på forzan i går. Jag är skakis och har stora bekymmer att hålla i saker.