Långt mellan gångerna

Som jag skriver, händer inte så mycket nu när cykelsäsongen är över, mestadels handlar det om hur jag ska förvara våra dyrgripar under vintern, väggen eller vinden? åsikterna hemma går i sär, numer är det jag som propsar på att cyklarna SKA hänga på väggen alternativt stå framme medan sambo vill bära upp dom på vinden. Inte har jag letat nån trainermatta, istället ligger trainern under sängen och samlar damm och jag stressar för att hinna spinna på gymmet, när jag likaväl kunde sitta hemma och nöta in mina pass. Dags att ta sig i kragen kanske?

Förra veckan RPM-pass gick över förväntan, runt 10 personer och jag satte i stort sett hela koregrafin! Det var ett otroligt drag i salen, de tjoade, skrek och körde hårt! Jag hade två tjejer längst fram som verkligen gav järnet. Själv var jag som en urvriden trasa efteråt, hade i all hast glömt att ta en handduk och svetten rann rakt ned i ögonen. Det blir lite tajt om tid när passet innan slutar fem minuter innan man ska köra i gång, har man dessutom några nya deltagare vill man gärna hjälpa med inställningar och förklara lite i början, svårt att börja prick när man ska.

I morrn kör jag igen och på onsdag har jag spinning, och inget nytt pass att presentera, jag sitter just nu och lyssnar igenom några låtar som jag känner kan gå, ska försöka att hinna in en sväng på Fristilen innan jag hämtar gumman hos kompisen. Det passet jag körde en lördag som blev riktigt jobbigt känner jag inte alls för, det gamla känns bara uttjatat och jag hittar inte riktigt den där glöden jag behöver för att prestera bra. Nåja det lär ju lösa sig.