Letar skidform i 22 minus.

Ännu en sådan där otroligt fin vinterdag. Ulliga träd, klarblå himmel och friska 22 minusgrader. I morgon varnas det för riktigt flurväder. Hårda vindar, kyla, drivsnö och mycket nederbörd. Den här vintern liknar inte någon vinter tidigare som det känns. Det gör min skidåkning heller.

Den känns som ett skämt. Tekniken finns där även om det är stappligt och saknar flyt. Men det går så otroligt långsamt oavsett hur mycket jag försöker att trycka på. Jag hasar runt i samma hastighet som jag hade första året på skidor. Nu är förvisso spår i 22 minus kärva och blått glid under skidorna skulle ha varit grönt även om jag har flour. Men även när det gled lite bättre för någon vecka fanns inte farten. Jag är ljusår i från det jag var förra året. Då skejtade jag dessutom mer än jag åkte klassiskt.

Jag skulle kunna analysera sönder varför det känns som det gör. Färre mil, sämre spår osv. Men jag låter bli. Som Hasse sa när jag gnällde lite ynkligt nyss om det här : Vet inte om jag ska dra för stora växlar ännu när det inte har varit spår att åka i ännu. Jag biter i hop, kämpar vidare och samlar kilometer. Intervallerna får vänta tills det  blir lite mildare.

Bortsett från kass känsla i kroppen var det fina 18,5 kilometer. 2 varv i åttan och ett extra varv på toppen. Jag är glad att jag tar mig ut även om det är kallt. Sådana här dagar är synd att missa helt enkelt även om tårna blir lite kalla när det går utför och ögonfransarna fryser fast i skinnet.

På tal om ögonfransar är man sällan så snygg som efter ett skidpass i kallt väder. Airtrim och skidglasögon fungerar inte särskilt bra så  de lämnar jag hemma. I stället blir ansiktet blir lite vitt. Utför känns det nästan som ögonen ska frysa igen och jag blir noga med att blinka ofta. Om det gör någon skillnad vet jag inte, inte heller om ögon kan frysa sönder men jag blinkar vidare.