lisa för själen

En fördel med mitt arbetslösa-jag-jobbar-ibland-liv är att jag kommer ut och går mycket mer än innan. Inte för att det direkt är brist på rörelse i mitt liv, jag uppfyller ju den kvoten utan problem.

Nej utan för att det är få saker som är skönare än att bara gå och njuta av det omkring sig, utan att svettas och flåsa. Att ta sig tid till det, det är i normala fall svårt, jobb, kvällsjobb på Fristilen och så ”egen” träning.  Då blir inte promenader prioterade på samma sätt. 

Så jag njuter lite extra nu när tiden finns, som i förmiddags, en långpromenad med bästa vännen, strax över en timme i ett senhöstigt och disigt Östersund där snön smält bort. Bara gå och prata om mer eller mindre viktiga saker. För att sen landa i min stora soffa med kaffe och kanelbullar och så få gosa med hennes lilla bäbis. Det är lisa för själen.