Lyft fötterna!

Annars kan det gå så här. Stela ben och bristande uppmärksamhet gjorde att jag låg som en säl nere på storsjöstråket. Precis när jag föll passerade så klart en bil.

Men, jag valde att fortsätta springa vidare trots blodvite, hade jag ändå gett mig ut så kunde jag ju inte linka tillbaka. Ramla kan jag ju göra även på Lidingöloppet, bättre att öva på allt så att säga.
Så 5.4 km i snigeltempo blev det igår. Svettigt värre, första löprundan (joggingturen mer kanske) i linne och kortbyxor. Lite blåst utmed stranden tackade jag gladeligen för.

I dag vilar jag, ska ut och äta tillsammans med Tomas och Therese, slinker säkert ned en cider ute i solen på någon trevlig uteservering. Vardagslyx! Mer vardagslyx blir det till helgen när jag och sällskapet packar för en helgsvandring uppe i Storulvån!. Trevligt trevligt.