MInnet sviker

I bland är det läskgit när man inte minns. Nu är det iof ingen större nyhet att jag kan vara disträ i bland och glömmer både det ena eller andra. Träffade två gamla gymansiekompisar i går över en fika, vi har itne träffats på tio år och hade såklart en hel massa att prata om och försöka minnas. Allt från gamla klasskompisar till alla bra utställningar vi gjorde. Och just där har jag faktiskt en hel del svarta hål. Uppenbarligen ställde jag ut två gånger, i foto och jag kan inte, hur mycket än jag försöker minnas vad i hela tusan jag ställde ut för något, än mindre minnas att jag var med. Goda skratt över minnesförluster blev i det i allaf all för jag var inte ensam om att förtränga.

I går fick jag ett fint mejl av gymägarna som värmde! Jag gör tydligen ett bra jobb, jag har lyckats rycka upp statistiken på lördagspasssen som tidigare har varit lite tröga. Det låter ju bra! Förhoppningsvis håller det i sig även under våren när alla spenderar tiden i slalombacken.

I morrn kör jag hårt, piskar runt mina baciller i kroppen för det ligger något och pyr, kan de tinte bara bryta ur? I stället ska man gå omkring med lätt huvudvärk och vara seg.

På måndag återgår jag till rådhuset och kör i gång med uppföljningar igen! Fåker står på tur!