Morgonturen på fjället

När klockan ringde vid halv sex i morse var jag inte lika övertygad om att testa om skaren skulle bära uppe på fjället som jag var när jag kom iden i går kväll. Men jag visste att jag skulle ångra mig om jag somnade om. Enligt väderprognosen ska det blåsa hårt i morgon söndag och luckan för okej väder var i dag. Så jag klev upp lite sömndrucken och plockade i hop mina skidkläder. Åt en macka och åkte sedan upp till parkeringen vid Storhogna Högfjällshotell.

Flaggorna vajade rejält i vinden och solen höll på att gå upp bakom mig. Jag frös lite men visste att jag skulle bli varm bara jag fick på mig skidorna och gav mig i väg. Högfjällsrundan börjar med en stigning på 700 meter innan man är uppe på fjället. Jobbig vilken dag som helst och obarmhärtig nyvaken. Väl uppe har man fjällvyer i åt alla håll och stigningen är snabbt glömd.

Jag bestämde mig för att testa hur skaren skulle bära bort mot Bräckvallsmyrarna, skulle det funka tänkte jag åka bort mot Bräckvällen, vända och sedan ta Högfjällsrundna ett varv. I ett par minuter bar skaren så pass att jag hann bli överlycklig innan jag låg på mage i snön med stavar och skidor intrasslade. Det är lite för tidigt ännu även om det är varmt på dagarna och kallt på nätterna kunde jag krasst konstatera.

Jag vände och valde att ta vessel- och skoterleden mot Samvevistet. Tog sedan skoterleden mot Vemdalen och fick alldeles nysladdad led. En fröjd! Med en värmande sol i ryggen och allt mindre vind ju längre ned jag kom kändes iden med morgonskejt alldeles förträffligt bra igen.

Jag vek av från skoterleden och in på den pistade leden som går ned mot Fallmoran från Samevistet. Jag hade börjat längta efter frukost och valde att åka mot Samevistet för att åka Högjällsrundan tillbaka mot bilen. Jag såg en skidåkare framför mig som försvann i horisonten, bortsett från det hade jag varit alldeles ensam på fjället. Inte en enda skoter, inga människor och bara avlägsna ljud av korpar. En underbar känsla och väl värt att kliva upp för.

Några hundra meter innan Högfjällsrundan tog slut mötte jag pistmaskinen och fick sedan lite lättare underlag att skejta på. Innan hade skejtbädden varit både hård och blanksliten. Ett före jag inte alls hanterar bra utan spänner mig. Däremot är det ett perfekt före att åka utför i och som fin avslutning på turen ställde jag mig i fartställning ned för backen mot parkeringen. De sju minuterna det tog mig för att skejta upp tog en minut att åka ned.

Nu har jag fått en rejäl frukost och krupit upp i fåtöljen med filt om mig. Vi ser på Ski classic och solen skiner utanför. Det kan bli lunchkaffe på stugbron i dag och finns det ork kanske jag tar en eftermiddagstur på stakskidorna. Jag brukar bli så inspirerad efter att ha sett skidor på tv:n. Och skarskejten, den kanske blir av nästa gång vi åker ned!