Något ljusare framtid.

Det ser ut att lösa sig temporärt på jobbfronten, åtminstone ser det rätt ljust ut. Och jag är bara glad, trivs ju på alla sätt och vis och vill verkligen inte byta varken yrke eller arbetsplats.

Kan ju meddela att jag gick rakt in iväggen efter rpm:en i går, körde med mer motstånd än någonsin och redan i tredje låten började jag må illa. I låt sju var jag nära att kasta av mig från cykeln och rusa ut. Lyckades kontrollera mig och landade sedan ute i fåtöljen och tog mig ingen vart på ett bra tag.
En av mina trogna lördagsspinnare mådde gott på min bekonstnad.
-Det är skönt att se att även ni instruktörer kan se ut så där efter ett pass! Ungefär så sa han och skrattade gott. Jag orkade inte skratta.

Vi gjorde även en medmänsklig insats i går, skjutsade hem en kvinna och hennes dotter från Frösön till Rödön efter att deras bil strejkade. Man ska vara snäll, nästa gång kan det vara jag som står där och inte har någon möjlighet att få hem varken mig eller bilen.
Väl hemma slängde jag mig över två delicatobollar, utsvulten och frusen eftersom jag fått någon form av fobi för att duscha på gymmet. Smörgås och mjölk hade väl varit ett mer vettigt matval men chokladbollar går snabbt att äta. Somnade sen på spikmattan i sängen med rpm musik i öronen. Vaknade en stund senare när jag försökt att vända mig om. Spikmattan-min bästa vän.