När benen känns tunga och fulla av kolsyra

…är det svårt att skejta snyggt. Det är svårt att åka överhuvudtaget. I förrgår fick jag upp ett minne på Facebook som sa att det var 10 år sedan jag köpte mina första skejtskidor och var hög på skidlivet. Tyckte det var festligt att vara nybörjare när utvecklingskurvan gick brant uppför. Jag minns att jag var ivrig och hade svårt att åka korta pass till en början och dubblade gärna med ett vanligt klassiskt pass. Den-åriga Helena hade mer energi än jag i dag.

I går kändes det definitivt inte som jag skejtat i ett decennium och åkt skidor varje vinter i 14 år. Jag stapplade mig fram, missade träffen i stavisättningen i treans växel och orkade inte benskejta. Bara uppför kändes det okej teknikmässigt men pulsen skenade i väg och jag hade det tungt i andningen. Det slog till redan efter ett varv. När det inte stämmer riktigt blir jag stressad i åkningen och det i sin tur gör att det blir ännu värre. Det var fullt av folk i spåret och det gjorde inte saken bättre. Jag ville inte vara i vägen och samtidigt inte fastna bakom andra.

Vid frukosten hade jag en plan att åka förvinterns första långpass. Det hade kommit lite pudersnö under natten och träden var lätt vita. En stor kontrast till allt det bruna och gråa som varit under november och december. Jag var visserligen trött och mina ben trötta när jag klev upp. Hade sovit dåligt ännu en natt och vaknat med onda ben som det rycker i och känns fulla med kolsyra.

Helena för 10 år sedan hade åkt det där långpasset trots att det känts jättedåligt. Pannbenet blir lite starkare hade hon säkert haft som mantra.

Jag i går bestämde mig att 16 km gott och väl fick räcka. Dessutom bestämde jag mig för att avboka intresse för zwiftrace i slutet av veckan och bara köra tisdagens race. Det har varit lite för många hårda pass på slutet och jag har inte samma energi som förr. Jag behöver lugna pass nu.
Jag bestämde mig också för jag ska åka förbi apoteket och köpa magnesium. Börjar där och låtsats som om jag inte alls har googlat symptom på Restless legs.

Men även om passet inte alls kändes bra mådde själen gott i går. Den gör det av skidåkningen och när det äntligen börjar likna vinter igen mär den ännu bättre!