När det värker i bröstet av längtan

Vi pratade häromkvällen om hur nästa sommar skulle se ut. Att vi måste frigöra fler helger till att göra annat än att åka på tävlingar. Att vi måste få chans att göra annat. Jag behöver fjällen, jag behöver tiden att vandra. Det kan jag aldrig prioritera bort. Förvisso har vi stugan i fjällen men det är inte samma sak som att göra flera tältnätter även vi har många möjligheter till dagsturer.

Just nu, utan att Hasse vet funderar jag på om det gr att avstå något i höst. För att få chans att vara ute en långhelg. Något som jag ska göra och inte han men som varit mitt stora mål under hela vintern och sommaren. För när jag tänker efter och tänker långsiktigt så känns det inte längre så viktigt att köra ett långlopp-SM. Visst vill jag ha deltagit en gång innan jag lägger av med cykeltävlingar som jag gör nu. Nu är jag i den bästa formen jag har haft vad gäller cykel. Bakom det står timar av träning och beslutsamhet. Det vore på ett sätt synd att hoppa över det som jag strävat efter men är det hela världen egentligen?

Men vad gör man när det värker så i bröstet efter en helg i vandrarkängor,  när det enda som går att plocka bort är ett SM?