Nästan 6 mil

Cissi skulle till stan med sin pappa, passade därför på att köra en runda under tiden. Varm och gott ute, så pass att det gick att ha sommarcykeljackan! Det är vår på riktigt nu, nästan ingen snö alls på täckterna. Vindstilla när jag gav mig ut och mötte sen regnet och vinden i Kattstrupeforsen.

på toppen av helvetesbacken, den här inte att leka med.

Fick ta en lite längre paus när jag kämpat mig upp för Kattstrupeforsbacken. Mitt i backan tackade ryggen för sig. Kunde varken sitta eller stå utan smärta. Brukar kunna ”knäcka” till ryggen som man gör med fngrarna, så jag provade inne i busskuren. Utan resultat. Ringde sällskapet och gnällde lite. Funderade hur i helsike jag skulle ta mig hem, hade liksom inget annat val, Tanken var först att åka över Rödön hem, göra turen lång. Men den tanken fick jag lägga ned. Ett tio minuter tog jag ett djupt andetag och började bege mig hemåt via Krokom.

Det är surt, ledsamt och förbannat olägligt detta. Det har ju varit så bra i ryggen så länge nu. Så länge som jag sitter känner jag nästan inget, men att försöka trampa med lite kraft eller stå upp fungerade inte. Trots detta höll jag skaplig fart och kunde komma hem godkända 27 km/h i snitt, nästan 6 mil. Nu ligger jag i min nya fina säng och tycker synd om mig, står jag upp liknar jag en ostkrok. Ryggskott?

I vilket fall som helst ska jag försöka att få tag i en naprapat, se om det hjälper. Äh slutgnällt, det är ju vår! Fint väder ute och snart flyttar sällskapet in! Och vi har nog ringvägens snyggaste säng eller hur?