Norrskensjägare nu?

Jag ligger och lyssnar på en ljudbok i grannstuga som vi lånar medan taket byts på vår egen. Boken är en läskig sådan och jag stänger av när det blir lite för spännande. Min norrskensapp och gett notiser lite norrsken men inget märkvärdigt. Jag ringer Hasse som kör kväll uppe på Katrina. Frågar honom om det är klart ute. Det har nästan blivit en stående grej om stjärnor syns eller inte. Oftast gör de inte det. Han svarar att det är stjärnklart och jag får en bild på norrskenet han har tagit med mobilen. Då är det starkt minsann.

Jag flyger upp ur soffan. Slänger på mig ett par byxor över långkalsongerna, hittar ett par strumpor och går ut på bron. Anar ett norrsken över Lillkvista och jag går över så fort jag kan till vår stuga. Hämtar kamera, pannlamporna, stativ och en varm jacka. Startar upp bilen och åker i väg med ett stresspåslag av stora mått. Varför vet jag inte men jag är uppjagad och har en bild jag vill få ur huvudet.

Jag har nämligen rekat en plats inte så långt härifrån. Vi brukar gå förbi när vi tar vår kortare promenad. Det är en stuga som ligger i skogsbrynet och jag har sett framför mig hur fint det skulle vara med ett norrsken över stugan och grantopparna. Men det är sällan det är norrsken så pass att det syns över fjällkanten.

Jag startar upp bilen och kör nästan fast på infarten. Det gnisslar om den och jag ser att det nästan 18 grader kallt. Bilen är kärv medan jag åker ned mot den där stugan i lite för hög fart. Parkerar precis där jag rekat och är glad för att den här platsen inte kräver så mycket promenad med tanke på att jag opererat mitt knä bara för någon dag sedan. Ställer upp stativ och kamera och struntar i handskar. Ser att kameran varnar för dåligt batteri men jag tänker att det är lugnt. Jag har ju batteripacket på. Så dör min starka pannlampa och jag får ställa objektivet på oändlig skärpa. Skarpa stjärnor i alla fall tänker jag. Exponerar 15 sekunder. Tittar och ser att det ser riktigt bra ut. Exponerar igen med 20 sekunder och ser i skärmen att jag precis tagit den där bilden jag tänkt. Känner den där exalterade känslan av att sitta på en riktigt bra bild på minneskortet.

Jag ser att telefonen knappt inte har något batteri kvar. Ringer Hasse medans jag förflyttar mig till en skoterled och missar ett vackert skådespel på himlen. Vi bestämmer att jag ska komma upp på Katrinatoppen och åka med honom ut på hyllan. Den där utsiktsplatsen där man ser hela Klövsjö by. Hasse har själv suttit i Rastdalen och tittat på ett väldigt skarpt sken.

Jag åker upp på toppen i lite för hastighet och tänker att det vore jäkligt dumt om jag körde fast eller in i nån snövall. Tänker också att det är bra att det är tomt i stugorna så ingen behöver fundera på att det går lite för fort.

Jag tar mig ut på hyllan och ska leta skärpa. Kameran varnar för error. Fasiken tänker jag. Det brukar den göra när det blir kallt. Jag ser sedan att det är batteriet som är slut. Där fick jag för batteripack. Där satt ett lika tomt batteri. Men jag hinner knäppa av ett par bilder och jag grämer mig lite över att jag inte fick till det jag ville.

Hemma ser jag att den där första bilden är en av mina bästa norrskensbilder. Jag ser också att den över Klövsjö by är lite oskarp och smetig. Tänker att det får duga ändå. Jag skrattar lite åt mig själv när jag gör mina andra kopp te och klockan är ett på natten.

Jag tänker att det kanske är det är som går under begreppet norrskensjägare. Och jag tänker också att det återigen är viktigt att se till att man har laddade batterier.