önskepasset-tog nästan i hjäl deltagarna

90 minuter ren svett, endorfiner och supertaggade deltagare. Kan man
få en bättre avslut en måndag? Nej faktiskt inte. Anna, min
hårdrockskollega på Fristilen och jag har under hösten låtit deltagarna
få lämna önskelåtar i en låda. Vi har sen dragit låtarna, en efter en
och satt i hop ett pass av det. Ni kan ju tänka er vilken blandning. Och
vilken utmaning att få låtar jag inte ens haft en tanke på att spinna
till.

I kväll var det dags att låta deltagarna ta del av resultatet. Vi hade i
vanlig ordning försäkrat dem om att passet inte alls skulle vara lika
intensivt och jobbigt som våra vanliga 55 min. Vi båda är nämligen rätt
förtjusta i att köra skiten ur oss. Hur det gick? Blev lika jobbigt, i
90 minuter. Vi höll nästan på att ta i hjäl dem, nej inte riktigt men
åka av blev det. Men det är ändå så härligt att se att de kämpar ändå in
i slutet på trots sjukt jobbiga backar och raksträckor innan. Jag
satte Thunderstuck som jag knappt ens satt koegrafi till. Den blev så
bra att armhåren reste sig. Herregud vilket bra pass vi fick till!

Om
två veckor är det dags igen, del två, de låtar som inte fick plats
denna gång. Pulskurvan min säger en hel del om passets intensitet. Magen
säger också att medicinbollar inte är att leka med.