Oplanerad korttur

Tanken var att riva av sisådär 12-13 mil efter spinningen i dag. En tur över Hara-Myrviken-Svenstavik och över Hackås hem. Fikastopp i svenstavik, bara njutningsåka. Inte helt fel en lördag.

Perfekt en dag när Cissi inte är hemma, hon har åkt på sin livs första
skolresa och var en aningen speedad i morse när vi lämnade av henne vid
tåget.

 Tanken var också att hålla igen lite på mitt morgonpass vilket sket
sig redan i första backen, med ett supertaggat gäng framför sig är det
inte det enklaste. Nåväl jag laddade upp med fika efteråt och kunde nöjt
både avstå ärmarna på cykeljackan till förmån för armvärmare och ha
kortärmad cykeltröja under. Dessutom plockade jag fram min lite fåniga men fantatiskt sköna cykelkepa! Trevligt, inte lika trevligt att komma ut på
gatan och mötas av regn på andra sidan sjön och svarta moln, dock sken
solen åt det håll vi skulle.

Vi tuffade på bra längs med sjön bortåt Hara och Orrviken. I
Kårgärde började min cykel låta illa, riktigt illa. Som jag berättat
tidigare glappar min vevarm och jag har inte fått fingrarna ur att
åtgärda det. Tänkte först att det var mina klossar och pedaler som
jäklas, jag har nämligen lyckats med konststycket att lossa den ena
pedalen så mycket att den inte längre gängar. Med smärta i kroppen av oljudet tog jag mig över Sannsundsbron och stannade på första bästa avtagsväg. 

Hasse mekade lite och passade på att sitta på lite kolfiber, han suktar och jag flinar, tänk vad det suger i cykeltarmen hos honom! Lite roligt att se hur liten min cykel egentligen är när någon annan sitter på. I vilket fall som helst kunde han konstatera att det lilla glappet hade växt
sig oroväckande stort. Även om vevarmen med all säkerhet skulle hålla
sig på plats hela rundan kändes det lite dumstridigt, det skulle inte
direkt ha blivit bättre. Vi valde i stället att helt enkelt vända hem
samma väg som vi kom. Skvätte lite vatten över vevarmen och minskade på
så vis gnisslandet ett tag för att sen få upprepa samma sak och nu känns
det verkligen som den håller på att ge upp. Inte bra, verkligen inte
bra, inte heller bra att jag aldrig får tummen ur i tid.

För att trösta mig lite i vevarmsmisären blev det vårens första afterbikeglass i Badhusparken! Nu mina vänner har våren verkligen kommit! 7 mil är ändå 7 mil och i dag i skönt sommar-helena-i-bra-form-tempo.

Nu blir det ett besök på Egons i morgon om det är öppet, det behövs nämligen ett speciellt verktyg för att dra åt skiten.

0

2 Comments

  1. Det är ju det, jag vill ha grejer som funkar hela tiden-med minimalt underhåll..kankse helt fel sport att ägna sig åt så..

    Det var det! Rejält plåster på såret så att säga!

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: