Påskkort från helgen
Det är sista lediga dagen, ute är det fem plusgrader, det blåser och snön som har kommit töar. Det är allt annat än peppigt väder och jag fryser efter en långpromenad. Det blev riktigt aprilväder den här påsken och den cykling på berget och på stig som jag såg framför mig uteblev.
Men inte har påsken varit tråkig för det. Jag har varvat träning med att ta det lugnt, vila och hämta igen mig. Inledde påsken med ett ensampass på gymmet. Lyfte tungt och gick hem med en sån där skön känsla i kroppen jag får efter att ha tagit i ordentligt. Fick ett rejält påskägg och laddade upp med kolhydrater i massor.
För jag hade planerat ett långpass med min cyeklvän Jörgen. Han tränar inför Joutenheimen runt och vill ha mil i benen och jag ville ta ut landsvägscykeln för första gången i år. När det blev snö på skärtorsdagen och det såg att bli minus på långfredagsmorgonen kändes det lite osäkert om det skulle bli av. Vi sköt fram turen en timme och jag letade fram mina värmestrumpor igen och tog på mig varma lobsterhandskar och vintercykelkläderna. Det blev bra och långfredagen bjöd på sånt otroligt fint väder och starka ben.
Som sig bör fikade vi på macken i Ytterån och tog varvet runt Brunfloviken innan vi sa hejdå åt varandra utanför mig. 11 mil stannade turen på och jag kände mig nöjd. Väldigt fin premiär. Eftersom påskhelgen skulle bjuda på busväder passade jag och Hasse på att ta tillvara på den varma vårfredagen med kaffe i Sommarhagen. Vi satt länge på en bänk och lyssnade på fåglarna innan vi åkte hem.
Sedan kom påskafton med snön och busvädret. Jag roade mig med Zwiftrace. Blev trött och fick återigen känna mig stark. Påskgodis är inte dumma grejer att ladda med.
I går var inte vädret ett dugg bättre och jag körde de sista två träningspassen för den här helgen. Lagtempoträning med Eir-laget inför sista omgången av Zwiftracing Leuge som drar i gång på tisdag. 40 minuter med galet trötta ben och inte en tillstymmelse till starka ben. Strax därefter mötte jag upp min dotter på gymmet för ett benpass. Hennes ide helt och hållet och jag hade svårt att gå till bilen sedan.
Den där promenaden alldeles nyss gjorde nog gott för träningsvärksstela ben. Det har varit en fin påsk på hemmaplan. I fredags hade jag gärna varit på fjället när jag såg uppdateringar på sociala medier från Storhogna. Men å andra sidan är det alltid så mycket folk på påsken och vi kan ju åka ned närsomhelst. Det bästa med den här ledigheten är trots allt att jag faktiskt har fått återhämta mig ordentligt. Det har varit lite tufft med måendet på jobbet och jag har varit både nere och trött. Kanske det vänder nu och den där orken för jobbet kommer tillbaka. Jag tror det.
Jo som avslutning gick jag förbi en tunnel idag och kunde relatera till klottraren. Livet är tufft i bland….
