Pjäxjakt och omvända chins

Paniken är nära nu. Jag försöker att ladda inför måndagen men känner bara nervositet. Inte över själva loppet utan om jag kommer att ha något på fötterna när det är dags. 

I måndags sprang jag ned på banken och hämtade ett kontoutdrag och Hasse var snäll och åkte upp på Team Sportia medan jag körde pass. Visst fick jag reklamera pjäxorna men de hade inga Fischerpjäxor av den modellen (den nya för i år) i butiken. De kunde beställa från Strömsund. Hasse kom hem med ett par Alpina i samma prisklass. En grym pjäxa men den passade inte mina fötter riktigt. Jag gick runt hemma lite, diskade i dem och hängde i soffan men kände hur de klämde på insidan av fötterna. Googlade hejvilt på modellen för att jämföra med mina gamla. Blev inte klokare av det.

Bestämde mig för att inte ta dem. När jag kom hem från jobbet idag hade pjäxorna kommit till butiken. Perfekt, det skulle finnas tid att åka åtminstone två pass i dem innan måndag. Jag åkte upp innan jag skulle på Fristilen och fick en ny kartong. Upptäckte i bilen att det var den gamla modellen, den som har gått sönder två gånger för mig. Där och då ville jag helt stanna bilen och slänga ut pjäxhelvetet genom bilrutan. För har två gått sönder är ju chansen stor att det tredje paret behagar ge upp nästa vinter.

Hasse konstaterade att det var dåligt att jag inte fått den nyare modellen och tog pjäxorna och åkte upp på Team Sportia medan jag brände armhävningar i ren ilska i gymmet. Han kom tillbaka med ett par RCS classic carbon. Värstingpjäxan från Fischer, det skulle inte bli så mycket i mellanskillnad. Killen i butiken lovade att försöka ordna fram ett par av den nyare modellen. Eventuellt ska de komma om ett par dagar och i värsta fall får jag hämta ut dem i Rättvik. Det går inte bra nu men all cred till killen i butiken!
Provade finpjäxan men den var för trång över foten och satt inte bra. Snygg så det förslår men komfort är lite viktigare.



Så nu håller jag alla tummar jag kan för att jag får pjäxan innan jag åker till Rättvik så jag kan få åka någon kilometer innan det där dags. Att jag missar lite planerad skidträning innan Öppet spår struntar jag i just nu. Bara jag har ett par pjäxor. Det är en fars det här. Lilla glädjeämnet är att Hasse kom en present i går. Ett par kontrollremmar från One Way som jag skrivit om tidigare. Jag hittade inga att köpa för ett par veckor sedan. Dottern vill inte långa ut sina och de kontrollremmar jag köpte från Swix gav skavsår.

Vi övergår till något helt annat. Jag gick ju lös i gymmet i dag. Började med en serie av armhävningar med klapp följt av armhävningar där man har skiftar armarna i hoppet, midja till ansikte ungefär. Fixade 30 armhävningar med klapp och flåsade rätt rejält. Provade en burpeesvariant med Bosuboll som Lina visade ett klipp på. Grymt jobbig och ett roligare sätt att göra burpees på. Hasse pressade ben i cykelkläder.

Efter lite blandade bålövningar och balansträning på boll provade jag något som jag inte klarat någon gång förut. Omvända chins. Ett smalare grepp och handflator mot sig jämfört med en ”vanlig” chin.
Det gick alldeles utmärkt! Jag blev överlycklig när jag klarade den första och efter en liten paus gjorde jag en till, och en till och slutligen 5 st. Att det var en repetition per set gjorde liksom inget. Fascinerad över att jag kunde lyfta min egen vikt på det sättet flög jag runt på små moln. All cirkelträning med kroppsvikt och stakande i skidspåret har gjort mig stark uppenbarligen. Det lönar sig att slita och lägga ned tid på styrketräning på det här sättet. För jag har blivit segare och uthålligare helt enligt plan.

Det var dagens långa inlägg det.