Pre-raceday och vallanojja

Det var längesedan jag skrev en pre-race, Bockstensturen senast, augusti. Nu är det dags igen! Öppet spår för tredje året. Har lite rutin på det här nu, rutin på att känna mig som en michelingubbe, seg och småsjuk och nervös. Allt det där som hör till.

Vi åkte ned till Rättvik i går eftermiddag och somnade som två klubbade sälar runt halvtolvtiden. Efter lite sovmorgon lämnade vi in skidorna för vallning på Team sportia här. De är grymma på att valla så det är med förtroende jag lämnar över skidorna.

Nu passade jag på att byta ut mina gummikuddar på bindningarna som slitits. Kikade även på nya cykelbyxor, alltid en bristvara i garderoben och bibs från Craft är alltid sköna och snygga. Inget köp i dag dock.

Vi åkte till Mora för att insupa lite stämning och hämta ut nummerlappar. Det pirrrar lite i magen när man får syn på mässtältet! Det är på riktigt, det som man åkt och funderat på i spåren, alla timmar och alla mil. Nu är det ju examensdags. Så äntligen började jag känna mig laddad!

Vi spanade på cyklar, pratade en bra stund med killarna i trekmontern och tog med mig en katalog hem. Gratisfikade hos bensinfirman och inhandlade gels. Hej klibbiga tänder, längesen sist!

Jag tittade även på mössor och när vallakillen blev uppvaktad av intresserade herrar som hade vallabekymmer. Fastnade en stund bland mössor och ville ta med hela hyllan hem! Framförallt mössorna med renar och de där randiga hade jag bra gärna tagit med mig hem! Men jag måste hålla lite hårt i plånboken så inget köp.

Efter lite hejjande på alla grymma tjejer som gick i mål strosade vi över till Kaffestugen inne i stan och laddade rejält med fika! Hasses saffranssemla var överaskande god!

Vallabekymmer ja! Det ser ut att bli en kallare start och varmgrader framåt dagen. Det gör ju det lite knepigt. Även om jag litar fullt på att mina skidor som kommer att vara grymma i morgon, glidmässigt hela vägen men fästet då? Jag tror att det kommer att vara bra så länge det är lite kallare och halt när det blir varmt. Lite lätt panik infann sig. Nog för att det inte är några monsterbackar men det kan ju vara rätt trevligt att ha lite fäste upp i Lundbäcksbackarna och mot Hökberg. Sen bär det ju utför. Vi dividerade fram och åter  i bilen på väg hem. Roderossa som nödvalla? Fast klister suger glid, och det skulle bli ett jädra skrapande ute i spåret.

Hasse smet in på team sportia och kom ut med skigos LF-burkvalla efter rekomendationer från butiken. Han lyckades få två burkar till bra pris, den ena hade inget lock. Så nu har vi reservplan i midjeväskan!

Målet för i morgon då? Är ni nyfikna? Som jag sagt förut, jag tror inte att jag kan sprätta i väg i hejdundrande tempo och slå pers. Nej jag har en tanke att försöka att åka på samma tid som i fjol eller runt den, 7.35. Kan gå. Vi får se. Jag har ju pannben och en liten tävlingsdjävul i mig, kanske hen kommer fram i spåret! Roligt ska det bli. Vill ni följa mig har ni numret ovan! Nu ska jag vila lite och sen hugga in på god middag!