Prerace- eller shit vilken otur vi har

Vi har äntligen landat i stugan på campingen i Flottsbro. Varit hungriga som vargar. I bakgrunden hör vi orientalisk musik och hur brandbilarna pumpar vatten. Det har visst brunnit i skogen. Vi har haft lite oflyt i dag.

Men det började bra. Vi åkte hemifrån i går och sov över i Rättvik. Skönt att slippa åka hela vägen.

I morse begav vi oss mot storstaden. Gick fint, hittade ett mysigt sommarkafe i Hedemora där vi fyllde på depåerna. Vi hade först tänkt att luncha rejält men det blev en macka. Skulle ju inte bli så sena till campingen.

Rullade sedan vidare mot Lida friluftsgård. Eftersom vi åkte så fel i fjol, finns nämligen två Lida, tog vi det säkra före det osäkra. GPS.

Smidigt värre tänkte vi och lät den guida oss med ljud. När vi skulle göra en tvär vänstersväng började vi ana oråd. Så här såg det ju inte ut förra året. Men GPS:en visade en sjö som skulle finnas där. Vi tog den lilla grusvägen och hamnade på de sista 3 km:arna av själva lidaloop-banan.

När vägen försvann in i skogen och smalnade av kändes det lite fel. Vi backade och vände och funderade hur tusan vi skulle ta oss tävlingscentrumet. Mötte ett gäng med killar i bil som också var på väg dit. De fick åka och vi vände igen. Värsta fall skulle vi gå de sista km.

Tillsluta hamnade vi i startbacken av loppet, mitt i ungdomarnas tävling. Lite fel va? Men vi var åtminstonde rätt! Hasse dumpade av oss och åkte runt och rätt.

Medan vi väntade på honom hämtade jag ut min nummerlapp och Cissi spanade på killar och sina medtävlande tjejer, hon ska nämligen köra lilla mörksuggan.
Jag fick lite sedvanlig känsla av sjukdom, frös och halsen var tjock.

Vi åkte tillbaka till Flottsbro och checkade in på campingen och möttes av brandlukt och två trötta tonårstjejer i receptionen. Installerade oss i stugan och åkte sen in till Flenmingsbergs centrum för att handla mat.

Framhjulet på bilen hade tappat lite luft så efter lite snurrande för att hitta mack med luft kunde vi konstatera att ventilen var kaputt. Kanon. På med reservhjulet. Ett futtigt litet som inte ska köras i mer än 80km/h. Blir en lång resa hem till Östersund på måndag.

Vid sex kunde vi äntligen tända upp grillen medan Cissi värmde upp min cube.

Nu vid sju sitter vi proppmätta med en kopp kaffe på altanen. Vi har det trots små missöden det rätt bra, bara det att kunna ha cykeln inne känns som lyx!
Och i morrn är det tävling ja! Nervositeten börjar komma, Lida Loop, i fjol gick det bra. Tänkte väl att det ska göra det även i morrn, om kroppen vill.