Racerpremiär i hårda vindar!

Det finns inget dåligt väder, inte alls när det gäller cykel, inbillade jag mig i morse. Äntligen dags för racerpremiär och då fick inte mysiga jämtländska vindar stoppa varken mig eller Hasse. Det finns kosläpp på våren och även cyklistsläpp! Och cyklister var det gott om idag, vi mötte många, alla lika glada och hejjade!

Efter långfrukost framför nyhetsmorgon gav vi oss ut. Efter snabb överläggning kom vi fram till att det var bättre att kämpa mot vinden i början och åka medvind hem. Mot Krokom allstå.

Vilken skillnad med snabbcyklen, 7 kg är som luft jämtfört med cuben alla  kilon. Pigga trampade vi med gott mod mot Krokom i en helvetisk motvind. Slitsamt var en underdrift, helt jäkla tokjobbigt, men underbart!
Pausade en snabbis i Krokom och insåg att vindarna var ännu starkare här och den låga medelhastigheten talade sitt tydliga språk, snabba? Inte det minsta.

Vi hade räknat ut att vinden skulle vara med oss redan vid Nälden,  trodde att vi ja!  Det visade sig bli motvind i stort sett hela vägen till Ytterån. Men motvind härdar ovana utecykelben.

Långturer innebär ju så klart fika och i dag på Statiol i Ytterån. Ny energi och nu medvind hela vägen hem!

Dock hade slitgörat resulterat i syratunga ben och jag hade bitvis så ont i den att jag helst av allt velat kliva av cyklen. Det fattas helt klart distansuthållighet i dem. Jag slet som ett djur för att hålla rullen och upprätthålla anständig hastighet när jag drog.
Pausade ytterligare en gång efter Rödöbron. Hämtade lite kraft inför sista biten hem. Medelhastigheten hade stigit en aning vilket gav lite pannben, kämpa Helena.

Men trots hårda vindar är jag mer än glad just nu, premiärtur på Fujin rekordtidig och rekordlångt för att vara årets första tur, 7,4 mil är inte illa pinkat! Vägarna är fina och torra, grusigt inne i stan men helt klart cykelbart, ungefär som det brukar se ut i mitten av april.
Om benen känns pigga i morgon kanske jag åker runt viken annars blir det en välbehövlig vilodag!