Realse i dagarna två

RPM 46, en riktigt utmaning, speciellt när benen känns om timmerstockar, men jag har grejat två realser nu! Låtarna sitter som berget, det ger lite självförtroende, man fixar det ju bara man ger attan på det. Det är något helt annat att teama tillsammans tre stycken, man hetsar varnadra att köra tills det svider i alla kroppsdelar man, sen är det bara att le, vilket man gör oavsett hur ont det gör.

I går hade vi sju tappra deltagare, i dag nästan fullt. På torsdag är det bara jag och Erik som teamar, och är det någon som får mig att köra ut mig totalt är det just Erik, så jag bävar litegrann, lite så där med skräckblandad förtjusning. Återigen måste jag få ösa lite kärlek över mina kollegor och det stöd jag har, det är fantastiskt att ha dem vid sin sida! Och just Erik är verkligen ett stöd, han kommer och kör mina spinningpass med glädje och ärligt tycker att det är bra, kommer med bra feedback, hjälper när det inte riktigt klickar, finns där om det är något. Tänk om alla hade sådana arbetskamrater! Nåja nu får det räcka med berömmet.

I morgon är det vilodag, behövs, det har blivit mång pass, inte en vilodag på en vecka, bara cykel cykel och cykel. På tal om cykel är det inte så länge innan det blir premiär för utecykling!! Det rycker i cykelbenen, fujin väntar i sovrummet, snart i topptrimm, ska vaxas, tvättas och smörjas!