Resedagboken – från Kassel till vin och choklad

I fredags checkade vi in sent på H4 hotell i tyska Kassel. Efter vad som känts som en hel evighet på Autobahn var det ljuvligt att få kliva ur bilen och lägga sig i en riktigt skön säng. Smörrebröden i Dannmark var så pass rejäla att vi inte stannade för middag. Med tanke på det dyra kaffet hade vi nog redan gjort av med dagens matbudget. Vi var så trötta att bara orkade slösurfa lite, ta en dusch och sen sova.

Efter en bra tysk frukost åkte vi vidare på Autobahn. Nästa stopp skulle bli i Karlsruhe för tankning och handling av mat. Vi insåg ganska snabbt att vi låg efter i vår tidsplan och skulle anlända till Champery senare på kvällen. Alla köer på Autobahn åt effektivt upp tid. Å andra sidan gjorde det inte så mycket. Fram skulle vi komma. Vi tog därför oss lite extra tid till lunch i Karlsruhe. En gigantisk dönerkebab som jag tog som doggybag i min egen handväska. Kanske den godaste dönern jag ätit faktiskt. I stället för tråkig isbergssallad, lök tomat var denna fylld med röd och vitkål och en god dressing med dill (?!) Ska inte ge mig in på att säga att det är så en kebab ska vara men som sagt, otroligt god.

Vi fortsatte sedan mot Schweiz i vad som kändes som en evighet. Jag hade börjat bli rejält rastlös och längtade att få cykla. Få röra på mig och slippa sitta still så länge. Medan milen tickade på växte min stickade väst fram och när vi tog en kaffe strax innan gränsen kändes det som vi snart var framme. Att vi hade många mil kvar förträngde jag.

Men så äntligen kunde vi rulla ned mot Monthey, få vyn över Genevesjön och bara ha några ynka mil kvar. Där började det sjunka in att vi faktiskt snart var i Champery igen! När vi messade hyresvärden att vi bara hade en kvart kvar var jag så där pirrigt förväntansfull.

Efter att ha mött upp Simon, ägaren till det Chalet vi hyrt för 14 dagar framåt snirklade vi oss upp för de branta smala gatorna i Champery och kunde äntligen parkera bilen. Efter en rundvandring och lite prat med Simon tände vi ljus ute på uteplatsen med utsikt över Dents du Midi. Vi korkade upp en flaska vin som Simon ställt in till oss tillsammans med choklad. Vi hade inventerat kaffeförrådet och ordnat med en stark kopp kaffe. Kaffekapslar ingår i boendet nämligen. Dock är det kanske inte tänkt att två kaffetunnor från Sverige ska klara sig på det förråd som fanns. Hursomhelst var vi äntligen framme och äntligen kändes det som semester. Någon cykling orkade jag faktiskt inte med.

Vi tog oss en liten sovmorgon idag. Välbehövligt för oss båda. Vi drack kaffe och åt frukost ute och köpte liftkort för 13 dagar. Vi skulle upp en sväng mot Croset och köra lederna vi åkte i höstas. Bara för att komma i gång och vänja sig vid hur brant allt är.

Jag hade inte min bästa dag. Kände mig stel och fick svindel flera gånger. Velodromerna var branta och tighta och jag blev oerhört trött i händerna av allt bromsande. Stolsliften upp till toppen av Crosets var lite för lång och lite för högt upp ovan marken för att det skulle kännas helt okej. Men efter ett par vändor började det kännas bättre, både med cyklingen och med liftåkandet. När händerna blev för trötta åkte vi ned till Champery igen. Ingen mening att kämpa på alldeles för länge när man är trött. Vi handlade och tog en promenad på byn innan jag bytte om till cykelkläder igen.

Jag behövde få träna lite. Röra ordentligt på benen och få upp pulsen. Jag skulle klättra upp till starten av leden Sundance som startar precis i nederdelen av Crosets. En mastig klättring på 1 timme för ett par minuters cykling på downhilled och nästan 10 minuters utförsrull på asfalt. Värt det? Oja! Jag tog det ganska lugnt för att inte dra på mig mjölksyra, befinner mig trots allt på lite högre höjd än vanligt. Jag kände mig stark och kunde ha fortsatt länge till. Det är något speciellt med såna här monotona klättringar som bryts av med serpentinsvängar. Tänkte när jag rullade ned att det inte var sista gången upp under den här tiden vi är här. Det här är bra backträning som jag kommer ha nytta av hemma sedan.

Tillbaka i Chalet:et hade Hasse lagat mat och hyresvärden varit förbi med en nybakad tarte med persika och björnbär. Kan inte bli annat än goda ord på Air´bnb:t sedan! Både vin, choklad och kaka. Kan det bli bättre? Tror inte det. God var den där tarten också.

Nu är jag galet trött och längtar efter att få sova. Tre dagars resa tar ut sin rätt. Likaså alla nya intryck och att jag måste se till att göra mig förstådd på engelska. I morgon då? Jomen vi ska cykla lite till!