RPM-pass-nära-döden

Sambon körde pass i går, jag var med och höll på att svimma av, på riktigt. Fullsatt sal, dålig ventilation och en förhoppning om att kunna hålla samma spinn på benen som Magnus, var i efterhand kanske inte så bra. Jag körde ut mig totalt, nära maxpulsen ett antal gånger och dålig återhämtning på de ställen där man skulle ta den. Vad gör människan som får mig att köra långt över min förmåga? Likadant är det när vi cyklar ute tillsammans, jag sliter som en hund och har ett tempo som jag aldrig har annars. Bra eller dåligt? Både och kanske.

Han är grym, helt enkelt, får med sig hela gruppen och pressar alla att ta i lite extra. Själv kör han stenhårt, vilket inte alla instruktörer gör. En annan kvinna som har många pass, är mer på golvet och pratar med sina deltagare än vad hon är på cykeln Mitt i ett pass kan hon komma på att tända ljus, i tunga uppförsbackar kommer hon fram och frågar hur det går, hur man känner sig osv. Vem kan föra en vettig diskussion då, när man har fullt upp att få luft? Inte jag, men alla är vi olika och det är bra med variation. Jag tycker personligen att instruktören ska cykla, iallafall ska det se ut som denne också jobbar på bra. Att hämta vatten är helt okej och gå av för att hjälpa någon.

I dag är det forza på schemat och jag är i valet och kvalet, sitter just på campus och snorar, småhostar och är trött. Jag är bara sjuk nuförtiden, bacillerna har lagt beslag på mig. Sjukt i dubbel bemärkelse. Men jag pluggar och det är ju bra det, har faktiskt fått en hel del gjort, och snart ska jag köpa lite kaffe och en macka. Bra lunch va?