Rullskidsäsongen är i gång!

Det är egentligen lite knäppt, att jag efter nästan ett halvår av vinter och skidåkning mer än gärna tar fram rullskidorna. Men att staka ledsnar jag inte på och med tanke på vad den lilla rullskidträningen i somras gav inför vintersäsongen känns det värt att hålla i gång. Det är även ett bra sätt att få mer varierad träning. Jag tenderar nämligen att bara cykla under sommaren. Stakningen underhåller mina överkroppsmuskler och gör och har gjort mig starkare på cykeln.

Men det tar lite tid innan rullskidpassen kan räknas som träning. De första passen är mer att försöka vara avslappnad, komma över rädslan att ramla och vänja armbågarna stötarna från asfalten genom stavarna. I somras kom jag i gång ganska bra innan jag bröt handleden och gjorde ett längre uppehåll innan jag återupptog det igen framåt hösten. I år ser jag framemot att få kontinutet i åkningen och se vad det gör inför vintern.

I fredags var det dags för premiär och jag var jättenervös. Jag som vanligtvis är säkerheten själv utför på skidor vill helt gå utför varje litet medlut. Jag litar inte riktigt på att jag får stopp på rullskidorna och kan känna hur ont det gör att ramla på asfalt. Det gör ju att jag spänner mig och risken att ramla blir större. Och spänd var jag nästan hela turen i fredags.

Det blev 45 minuters lätt stakning på cykelbanor utan brantare nedförsbackar. Det var en fin premiär, varmt och soligt trots att klockan var sent. Linne och shorts den 17 maj är inte illa. Det tog en stund innan kroppen kom i håg hur den gjorde när den skulle staka men sedan kändes det inte som det var så längesedan jag åkte skidor.

Nu ser jag framemot sommarens rullskidpass och målet att kunna staka runt Brunfloviken. Det som är utmaningen är alla nedförsbackar men man blir bra på det man tränar på!

3

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: