så gott som bestämt nu

Att det blir en liten tripp till Trondheim med cykel i slutet av maj. Vi tränar tillsammans med en kille som cyklar och som Magnus har pratat i hop sig med. Stopp i hans stuga efter halva vägen, dvs efter uppförsbacken härifrån mot Storlien. 13 jobbiga mil eller något i den vägen, sen går det utför i princip hela vägen in till Trondheim. Grovt sett. En övernattning på vägen och en när vi kommer fram för att sen ta nabotåget hem till Östersund igen. Tyvärr är jag den enda kvinna i gänget men jag får ta fram min manhaftiga humor och framförallt intala mig själv att jag kan hålla samma tempo som dom andra snabba männen.

I dag slet jag hund på RPM-passet. Mådde illa efter andra låten, i 5 låten undrade jag varför jag överhuvudtaget plågar mig på detta viset. När fan ska det ta slut for igenom huvudet. Efter återhämtningen i låt 6 var jag mig själv igen och gav järnet i sista jobbar-låten så svetten stänkte på granncyklisten. Trevlig man är. Efteråt hade jag svårt att gå, linkande tillbaka till omklädningsrummet av trötthet och duschade extra länge bara för att få stå still och inte röra en fena på ett bra tag.

Fika på stan och en påse godis till dottern och lite till mig. Är det lördag så är det (dock har de där lördagarna den sista tiden infunnit sig mitt i veckan) Väl hemma fick vi besök av min bästa kompis sen rätanstiden. Fikade och pratade, och jag måste måste ta mig ikragen och bibehålla kontakten bättre! Så är det.

Fick föressten veta att en annan kompis väntar bäs igen! Kul! Jag däremot har lagt allt vad avel heter på hyllan.

Nu måste jag bära dottern från soffan till sängen, hon sover djupt efter en spännande melodifestival, åtminstonde fram till första 12:an. Sen gick det utför, redigt dessutom.