Shit, nu går det åt helvete
Har ni upplevt den känslan? När man gradvis tappar kontrollen och inser att det börjar bli kört.
Den dyker upp i bland, på cykel, på längdskidor och det värsta (bortsett bakom ratten i bilen) på ett par slalomskidor.

Idag när jag vid gott mod tagit mig genom första biten på skalets milspår kom den. När spåret delar sig vid lilla bron och 7,5:an vänder ned mot spårcentralen går milen uppåt. Den stigningen är lite jobbig, åtminstone när kroppen ännu inte förstått att det är skidor den utövar. Det i sin tur ger rätt skakiga ben och trötta armar. Så efter lite fotografering och påbättring av fäste kastade jag mig utför…eller tja försiktigt stakande utför. Det är en lång guppig och svängande backe ned. Själva spåret går som i en rodelbana. Inget man står i fartställning hela vägen ned om man har någon form av konsekvenstänk.
När det inte snöar eller när man har skidglasögon på sig och ett par mer stabila bindningar är det ingen match att ta sig ned. I dag när inget av det stämde så infann sig det där panikkänslan.
”Inte blunda nu, håll dig på skidorna. Shit…inte kolla på klockan du vet att det går fort. Hjälp vad fan gör Hasse? (Som vinglade rejält). Jisses NU svänger det. Hej och hå det kanske ordnar sig. Pust jag fixade en sväng och DÄR kommer visst en till. BLUNDA FÖR FAN INTE, snöflingor är mjuka eller hur? Utan ögon hamnar man i snön. Nu darrar benen och skidorna går ett annat håll än jag vill. Men va fan Hasse stå upp. Titta upp OCH NU har jag ingen kontroll över det här, undrar om det är mjukt i snön. Gör det ont att ramla idag? Shit…nu går det åt helvete”
Man kan liksom inte göra nåt åt situationen bara hoppas att det går vägen. Ramlade jag i dag? Nej faktiskt inte. På något mirakulöst sätt stod jag upp och kunde glida till stillastående i slutet av backen. Än mer skakis än på toppen.
Turen i övrigt var väl inget att skryta med. Huvudet ville åka skidor kroppen av en annan åsikt. Skidor bra skidåkare trött. Milspåret underbart. Så är det i bland, allt är inte magiskt, top notch eller skitkul. Det skulle vara lite underligt, det är inte alltid rosenrött. I dag bara hiskeligt spännande utför.
05 Comments
Leave a comment Avbryt svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Roligt! Precis så där känns det, whaaaaaa! 🙂
Haha, I know that one!
Spänningen i livet liksom 🙂
Haha, klassiker! Kritiska skidbackar / spd-vurpor / mtb-halka – sekunderna innan själva fallet är obetalbart svindlande otäcka! Insikten…
Just insikten Katja, den är nästan värst. 🙂