Skadeskjuten skidåkare

Är vad jag jag är i dag. Efter förra söndagens vurpa i Lövsta är knät inte hundra. Att jag fortsätter att stå på huvudet stup i kvarten gör i saken bättre direkt. De sista km av gårdagens runda uppe i Ösk började jag känna av ryggen, framförallt när jag diagonalde. Jag som senast förra helgen konstaterade att skidåkning var perfekt träning för mindre stabila ryggar.
I går kväll hade jag svårt att ta mig upp från sittande, hukade som en liten gumma här hemma. I dag känns det fortfarande, men rakryggad går jag. Nåja, det går om sig, nog gnällt. Jag gjorde ju faktiskt personbästa på 15 km i går och på 9 häromdagen. Det är det som är tjusningen med att nyss inlett sin skidkarriär, nya personbästa lite då och då!

I dag är det en slappardag, jag har inhandlat mjöl och gryn för morgondagens surdegsbak. Måste avsätta en hel dag för det nöjet, sen är frysen åter full av gott bröd! Jag har också köpt tre led-lister som jag på egen hand ska montera upp under skåpen i köket, kommer om jag tänker rätt bli hur bra som helst!