Skidpremiär -bambi på hal is

I torsdag fick jag höra från en spiningdeltagare att hennes kille var uppe på ÖSK och åkte skidor. Hasse hade även han hört om öppna spår så det var med pirr i magen jag la mig i går, skidpremiär i dag!

Redan i går kväll åkte vi upp till vallaboden för att sickla bort paraffin på skidorna. Eftersom jag fortfarande är en vallanovis lämnar jag in mina skidor för omvårdnad. Stenslipning och mättning av belaget. Denna gång bad vi sportaffären att inte sickla av paraffinet, det kunde vi gott göra själva och spara ett par kronor.

De hade verkligen gjort ett bra jobb! I fjol fick jag ett par rätt djupa repor i belaget när stavarna legat och skavt på väg till Öppet spår. Småskavanker fanns det också gott om, etfter skitiga spår och avåkningar. Nu fanns det inte en repa kvar bortsett från stora repan som nu bara var en antydning i belaget. Tack och bock!

Det är en speciell känsla att få vara där, veta att snart drar skidsäsongen igång på riktigt. Få ge skidorna lite kärlek, sickla, borsta och sickla lite till. Läsa på lapparna på väggarna som sätts upp. Trampa i paraffin på golvet och flytta på välanvända strykjärn och drömma om en egen vallabod. Det var fredagsmys på hög nivå helt enkelt!

Men vädergudarna ville inte riktigt som jag i dag. 4 plusgrader och regnet hänger i luften när vi klev upp. Vi var osäkra om vi hade klister för vädret. Vallaboxen är inte uppdaterad ännu. Hasse ringde upp på ÖSK och fick tips, universal och rode rossa. Precis det fanns i lådan.

Så vi klistrade hejvilt medan himlen blev att gråare. Jag, vallanovisen, hade glömt att klister läggs i just klisterzonen. Hasse fick skrapa bort rätt mycket om vi säger så.

När allt var klart åkte vi upp på ÖSK och löste dagskort. De har lyckats göra en slinga på 3 km, vilket är helt fantatiskt egentligen med tanke på att det är både milt ute och ingen snö i övrigt. Spåret utgick från skidstadion och en slinga runt i världscupsspåret. Med andra ord upp, upp, upp och så lika mycket ned och brant! En tuff start på skidsäsongen, framförallt när jag inte hade något fäste att prata om.

Men vad gör det så här första gången? Inte mycket alls! Lycklig över att få befinna mig på snö kämpade jag mig framåt. På de 7 km som jag skrapade i hop lyckades jag göra inte mindre än 6 vurpor, 5 av dessa i utförslöpar. Varken balansen eller modet fanns i dag och jag är glad att det är tre månader till Öppet spår. På tal om det var det nog bara de lapparna på skidorna som skvallrade om att jag åkt förut. Jag gjorde verkligen skäl för bambi på hal is idag.

Det känns att kroppen inte är van att åka skidor. Min mage och mina axlar tog slut nästan direkt. Räknar med lite träningsvärk i morgon. På tal om spinningdeltagaren mötte jag henne i spåret. Med ett lika brett leende som mig. Hon var lycklig och nöjd över att gång efter gång ta sig till spinningsalen, för flåset hade hon i dag! Hon siktar på Marcilonga, det är respekt det. Vet ni? Dit ska jag en vacker dag med.