Skidpremiär!

Äntligen, äntligen har jag fått göra skidpremiär! Östersund är smärtsamt vackert, vitt överallt och kanonfint spår uppe vid ÖSK. De lyckas verkligen med detta. Det blev visst vinter ändå trots allt.

I dag mycket en kort och lugn runda, tre varv och runt 43 minuter senare mår jag superbra i själen. En wow-upplevse när jag insåg att jag fortfarande kunde åka skidor och dessutom körde om de flesta, lite trångt med ett spår, brukar annars vara två. Men vad gör det på premiärturen? Den är till för att njutas på. Känner att löpningen och senaste årets variation i träningen har gett reslultat. Jag stakar mer än jag diagonalar redan första turen och använder mage och rygg mer än armar. Det gjorde jag defninitvt inte i fjol. Känner att både snabbhet och styrka finns i kroppen så det ser bra ut. Jag SKA nå mitt tidsmål på Öppet spår i år. Så är det bara! Med tanke på hur mycket annat jag pysslade med under  loppet förra året har jag massor av tid att kapa.

Känner mig lite skakis nu, förkylningen har inte riktigt släppt ännu. Kände under andra varvet att det gjorde lite ont i bröstet och hade lite svårt att få luft. Valde därför att kliva av efter tre varv, bara idiotiskt att fortsätta och riskera ännu mer sjukdagar. Senaste 8 dagarna har helt enkelt tagit hårt på min kropp.
I bland känner jag mig förnuftig, klappa mig själv på axeln, bra! I morrn väntar tjejkväll med gumman, vi ska simma, äta hemgjord pizza i soffan och kika på film! Inte helt fel.