Somnar snart vid tagentvordet.

Var så pigg när jag for på campus, nu två timmar somnar jag snart vid tangentbordet, på riktigt. Har hällt i mig en kopp kaffe till för piggna på men det hjälper visst inte. Egentligen borde jag vara skärpt och vaken, jag arbetar ju under stress, med en åtgärdsplan om just stress. Ironiskt.

I går körde jag hela forzapasset med det tyngre svärdet föressten! Nöjd som få stegade jag därifrån med mycket kraft kvar att ge. Gav verkligen en kick att pressa sig själv att inte byta till ett lättare. I dag ska det styrkestränas med sambon, och förhoppningsvis även Thereses sambo. Känns inte direkt att jag har någon kraft att lyfta vikter i dag. Usch och fy vad är det med mig och min energi?

Vill inte ens tänka på det masodontpass jag ska göra i spinningsalen på torsdag. Sambon har satt i hop ett eget spinningpass och det ska cyklas igenom och provas om och om igen. När han är i farten blir det sjukt jobbigt. Fick föressten höra i omklädningsrummet att han kör sitt RPM-pass tuffare när jag är med och cyklar. Allstå bör jag hålla mig undan lördagar så att inte deltagarna helt kroknar med andra ord. Skämt och sido, men ska man ta de som en komplimang, att han vill visa sin bästa sida när jag med eller handlar det om att försöka knäcka mig? Man undrar. Nej nu måste jag skriva lite, jag kan föressten inte stava i dag, inte ens hjälpligt, fingrarna hänger inte med, de arbetar med en viss fördröjning, liksom hjärnan. Prisar stavningsfunktionen i Word. Jag är utarbetad i studievärlden. Kan inte detta ta slut snart och bli jul med några dagars ledighet. Jag orkar inte mer. *suck*