Spanien, 21 timmar och 46.8 mil.

Har återgått till verkligheten, vi kom hem vid halv fyra i natt. Har ätit lite frukost, gått igenom mejlen och insett att jag missat lite för mycket av allt som visst var vitkigt, försäljning av pasta och städa med dotterns skola och innebandylag bland annat. Verkligheten stod visst inte stilla medan jag var någon annanstans och cyklade. Östersund ser visst likadant ut bortsett från att det har blivit lite vår.
Tackar mig själv att jag tog semester hela veckan och kan landa, packa och ladda om inför Billingen.

Sammanfattningsvis så blev det 21 timmars cykel och 46.8 mil i sol. Det mesta av passen i fint fikatempo med inslag av klättring på riktigt. Vi har plockat rejält med höjdmeter och min cykelbränna är just…en cykelbränna. 


Tänkte bjuda på lite bilder och lite text. Varnar för ett långt inlägg redan nu!

Det var en rätt övertrött Helena och en glad Hans som parkerade bilen vid Arlanda på tisdagsmorgonen. Vi hade åkt från Östersund kvällen innan, efter spinning och minimalt med sömn. Mötte upp Björn vid incheckningen och tog en kaffe på Starbucks innan vi lyfte mot Allicante. Jag spanade in lite berg genom fönstret och längtade cykel.

Björns föräldrar hade lånat ett hus på playa de Flamenca (om det nu hette så). Citroner i trädgården, makalöst vacker utsikt från Takterassen fina omgivningar utanför. Vad mer kan man begära?

Inte så konstigt att det var fyra peppade cyklister som skulle trampa några mil kommande vecka. Vi hade hyrt cyklar därnere och när cyklarna levererades insåg vi att det var en salig blandning av komponenter och kvalite. Min fokus, den minsta var tyngst utrustad med shimano 105 som gjorde sitt jobb, inte mer men bromsarna hade mycket att önska. Hasse lyckades med bedriften att punktera ett par gånger innan vi ens hade börjat cykla. Björn fick campa på sin och Lennart och Hasse ultegra.

Första dagens tur har ni ju redan fått läsa om, missat det? Här är inlägget. 

Andra dagen hade vi lite mer koll på läget och kunde åka en runda utan femtioelva läsa-karta-stopp. Torremendo och Rebate upptäckte vi. Ställen som vi sedan återkom till hela veckan! Det var vackert så det gjorde ont i kroppen. Fina stigningar och apelsin och citronlundar så långt ögat kunde nå. Fika hittade vi också, hos en långsam lite sträng spansk dam.

Uppenbarligen körs det en del cykel runt sjön, ser man lite klotter på asfalten ska det ju naturligtvis plåtas! Plåtas görs det också vid punkteringar som Hasse lyckades få, denna gång på cykel. Jag tog det lugnt i gräset.

Tredje dagen körde vi vårt riktiga första bergspass, det inlägget hittar ni här!

Dagen efter strosade vi på marknad. Tittade på folk och konstaterade att modet i Costa Blanca skiljer sig lite.

Vi bestämde oss sen för att ta en ”aktiv vilodag” som Björn uttryckte det. Blev återigen en runda i Rebate och Torremendo. Jag var slut i benen och hann inte fota alls. Hade nog så jobbigt att hänga på Björn och Hasse.

Femte dagen hade vi ju sällskap med Brudpigorna och det inlägget finns här!

Sista turen tillsammans blev i måndags. Björn hade sett ut en fin sträcka i ett naturreservat strax utanför Murcia. Mycket och brant klättring utlovades och det var precis vad vi fick! Innan vi begav oss upp fikade vi för att ladda depåerna. Korvmacka på spanska var en ny upplevelse och röka gräs var inte tillåtet på fiket. Däremot fick du röka vanliga cigaretter. Hepp.

Varmt som i ett ugn och med makalöst vackra omgivningar lekte jag bergsget. Upp upp och så ned. De svartvita bilderna nedan har Björn tagit. Ger lite bergsfeeling, eller vad säger ni?

En och en halv timme spenderade vi i området innan vi begav oss hemåt över Torremendo och Rebate. Innan vi nådde det området tog energin slut hos mig. Vi fick stanna på en supermercado i Los Garres för inköp av käk.

Med lite mer energi i kroppen kunde vi roa oss med att fota lite i serpentinsvägnarna och ta den sista mackfikan innan vi rullade hemåt för sista gången.

Björn satte troligtvis ny trend, armvärmare på vaderna är det nya svarta! Vad säger stilpoliserna? Hiss eller diss? Hans blåsor mådde i allfall inte sämre om vi säger så.

Men glad över att få förmånen att få följa med, upptäcka ett nytt land på cykel, blivit brun och i lite bättre form innan. Med massor av nya intryck som jag fått dela med Hasse och en fin vän rikare i Björn!

Jag är nöjd, skitnöjd rent ut sagt. Hasse visar det fint på sista bilden.