Spinning- det där lilla extra
Dags för ett spinningrelaterat inlägg igen. Gillar du inte hoppa över’t!
Och du, Katja blivande spinninginstruktör vill ha lite råd och tips. Hjälp henne!
Förra hösten skrev jag ett inlägg om tips till nybörjarspinnaren som blev populärt. Små enkla råd för den som inte vågat sig ännu.
Nu tänkte jag fundera lite mer kring vad en bra instruktör är. Har varit inne på det tidigare. I våras vid ett utvecklingssamtal fick jag uppgiften att tänka kring tre ord för att ta mig vidare i min utveckling. Orden vad, varför och hur. Det satte i gång många tankar om hur jag ser på mig själv och hur jag tycker att en bra instruktör är. Jag har några saker som jag tänker lite extra på när jag sätter mig på instruktörssadeln. Saker som jag som deltagare skulle uppskatta. Nämligen:
- Att instruktören kommer i god tid och håller tiden på passet.
- Att instruktören alltid går runt och hälsar på deltagarna innan passet
- Vara tydlig med passupplägget så jag vet vad jag kan vänta mig
- Att alternativ ges under passet så att jag som ny kan välja det lättare
- Att jag får ögonkontakt med instruktören någon gång under passet
- Att jag får veta under passet hur lång tid en backe är, hur många intervaller och hur lång tid det är kvar osv.
- Att instruktören är där för deltagarnas skull och inte för sin egens träning
Rätt enkla saker egentligen. Att musiken kanske inte passar alla spelar egentligen ingen större roll. Det är viktigare att passet är bra och ger något.
Det värsta jag vet när jag kommer som deltagare är när instruktören stressar in för sent och drar i gång och sen drar ut på tiden allt för mycket eller jämt. Likaså att inte få veta hur långa backarna är eller hur lång tid det är kvar. Får jag veta det är det lättare att köra på ordentligt och slippa känslan av att det aldrig tar slut eller att jag inte tog i ordentligt. Jag vågar med andra ord utmana nig själv mer med tidsangivelser. Jag gillar också att få en bild uppmålat under passet, gärna cykelrelaterat och gärna jagar jag någon. Skapa en illusion.
Förutom det ovan försöker jag alltid att ta hand om de nya lite extra. Det kan handla om så enkla saker som att lära sig deras namn, se till att de får hjälp med inställningar innan (vilket är jätteviktigt) och att jag förklarar positioner och hur det ska kännas under passet. Inte före eller efter utan under tiden. Slutligen går jag fram efteråt och frågar hur de tyckte det var etc.
Men hur lyfter man sig till det där lilla lilla extra som gör att deltagarna går därifrån med en wow-känsla? Det är mitt hur och jag tänkte be er om tips. Kommentera här eller på Facebooksidan.
Berätta vad du gillar, hur din dröminstruktör är och hur du skulle känna en sån wow-känsla! Inget är dumt eller för litet!
Blev du nyfiken på hur jag kör mina pass? Kom och prova vetja! Är du inte medlem på Fristilen har jag 2 fribiljetter att ge bort! Hör av dig!
4 Comments
Leave a comment
Mycket bra punktlista! Jag kan skriva under på varenda en av dem, utifrån ett strikt deltagarperspektiv då – på ledarcykeln kommer jag aldrig hamna 🙂
Extra bra inspiration tycker jag att man får när även ledaren tar i och mosar på ordentligt. Inte så att de glömmer bort vad de är där för att göra, som du säger vid sista punkten, men en instruktör som själv sitter och fiskör och varken blir andfådd eller svettig är inte särskilt peppande. Visst kan det finnas ursäkter för det ibland, men överlag jag vill se att de biter i också, för att klara den sista intervallen eller för att orka stå backen ut. Lite flåsande i micen gör mig inget. Då kan jag pressa mig själv ett snäpp hårdare och går därmed därifrån lite nöjdare än annars.
Dröminstruktören är den som ser alla och hittar ett tilltal som alla kan känna sig träffade av, vare sig man är total nybörjare eller gammal stammis. Denna instruktör har också ett tydligt och genomtänkt syfte med sina pass och förklarar gärna varför man kör som man gör. Och inget flaxande mellan olika hitte-på-positioner som man aldrig skulle ägna sig åt på en vanlig cykel.
Jag tror jag skulle gilla dina pass Helena! Hälsade ju på i Östersund alldeles nyss, men hade tyvärr inte tid för träning då – men någon gång måste jag ta en sväng förbi Fristilen!
Det ska finnas ett mål med passet. Om jag lägger upp ett intervallpass så kör jag sedan med pulsmätare och kollar om pulskurvan verkligen blev som jag tänkt. Om inte så kanske jag behöver byta ut någon låt.
Det enda jag inte brukar göra i listan ovan är gå runt och hälsa. Vi har ingen speciell spinningsal utan delar sal. Föregående pass slutar 5 minuter innan vi ska börja, så då har man fullt upp med att få fram och justera cykel, koppla in musik, justera volym på stereon etc. Man vill ju passa tiden. Däremot brukar jag försöka prata lite med alla efteråt (mitt pass ligger just nu sist på dagen). Väldigt viktigt att man berättar både upplägg och hur mycket det är kvar. Sedan tycker jag musiken spelar roll. Jag tränar bäst till musik som passar bra till spinning. Min favoritbacke är "Enter Sandman" med Metallica och jag brukar alltid avsluta med först "Highway to Hell" med AC/DC och direkt denna backe sittande tempoväxlingar till Iron Maidens "Run to the Hills". Efter det har deltagarna förtjänat lite nedvarvning och stretch. 🙂
Åh, vilken toppeninlägg!
Jag tycker du är riktigt grym Helena, att se att du verkligen tycker om spinning och tycker om att vara instruktör syns på dig och den glädjen smittar av sig!
Som du sa om musiken, även om den kanske inte alltid passar mig gör det väldigt mycket att det är musik du tycker om och trivs med!
Sen älskar jag att skapa illusioner, så ge oss en starkare känsla om hur det är att cykla, vart vi är, eller vart vi ska! Kanske vilken backe vi skall ta oss upp för eller hur det ser ut runt om kring oss när vi cyklar en rakstäcka 🙂
Kram Kram från Helena
Vilka bra kommentarer jag fick i från er! Många bra och kloka saker. Karin, det du skriver om att instruktören gärna får låta, att det syns att denne tar i håller jag med om. Jag gör det själv även om jag i bland tycker att det är lite jobbigt att höra mitt eget flåsande i micken 🙂
Din avslutning Börja är nog inte att leka med! Grymt!
Tack Helena för dina fina ord! Glad jag blir. Ditt sista stycke tog jag med mig i lördags och målade upp lite sköna raksträckor! Tack!