Spännbög

Ja jag vet, sådana skällsord får man inte häva ur sig hur man vill, ännu mindre i det offentliga rummet, (vad jag svänger mig med fina ord nuförtiden). Men jag kan bara inte låte bli, spännbög. Hihi, jag har sett en tvättäkta spännbög!

Det var för någon vecka sedan, han spatserade, bokstavligt talat omkring i fristilens lilla apbur till gymdel, det är en sån, ett nedsänkt gym där övriga besökare, antigen fikandes eller väntades på ett pass kan beskåda gymfolket. Aja, han spatserade i allafall omkring, lyfte lite på en hantel gick en sväng förbi spegeln, hävde sig ett par gånger i chinsstången, tog en sväng förbi spegeln igen. Samtidigt så spände han överkoppen och lyckades på någotvis få de absurda jag-har-bara-tränat-mina-bicpes-armar att stå rakt ut, ala släpp teven-stuket. Han hade så tunna ben och liten midja att han nästan såg ut som en kariatyr. Å så sprang han förbi spegeln en gång till.

Han var också med på psi-passet som precis började och han hade så fullt sjå att inta värsta kampsportsposen, samtidigt slänga en och annan blick i spegeln och spänna de där absurda armarna att han inte lyckades få ett enda slag rätt, än mindre sparka någorlunda i takt med sin medtränande. Haha vad jag njöt, för han var så upptagen av sig själv att han inte ens tränade.

När jag hade duschat och väntade på Magnus hade han förflyttat sig ut i gymdelen i gen där han gjorde samma rutter till spegeln och sedan kände på nån stång. Han fullföjde inte ens en repetion.

Undrar hur han lyckas åstakomma sina armar? Knaprandes eller var det en väldgit opassande fördom hos mig?

Kul var det iallfall!