Stel och ISFJ

Vi börjar med att jag har fått en kod på min personlighet. Jag är en ISFJ. Det innebär i korthet att jag tar det mesta av min energi ifrån mig, jag uppfattar omvärlden genom sinnesförminnelse och går på känsla och jag är mer bedömmare och observatör. Jag ser mycket till detaljer (trots att jag helt missade ett tugimmi en observation i går) och jag tänker innan jag pratar, jag är struktuerad och vill hellre avlsluta ett arbete ordentligt innan jag påbörjar ett nytt. Jag kan förbättra mig genom att säga nej när jag inte håller med och simma mer med strömmen. Roa mig utan att känna dåilgt samvete är också en sak som jag bör jobba på.

Detta personlighetstest fick vi göra i går på arbetspsykologin, finns på internet, dock bara med engelsk förklraring, http://keirsey.com/. Som med allt så bör man vara lite kritisk och inte tro att det serveras ett fullständigt så-här-är-du-och-inget-kan-du-göra-åt-det. Det som var facinerade var det att det som jag i bland kan se som dåilga egenskaper med mig själv, många gånger är en fördel beroende på i vilket sammanhang egenskapen befinner sig i. Magnus ska få göra testet i helgen, ska bli intressant att se hans resultat, har mina misstankar om vilken kod han får.

Över till något annat, så provade jag min andra del av styrkeprogrammet i går morse. Rygg och axlar skulle köras igenom, och det var precis det jag gjorde, med råge känner jag i dag. Jag är stel i ländryggen och baksid axlar får liksom inte plats i skinnet som det känns. En nackdel med att inte regelbundet styrketräna är ju att man tror sig vara så mycket starkare än man är och det bidrar ju till att jag tar i lika mycket och har lika mycket vikter på som förut. Marklyften var alldeles för tunga, kabeldragen för baksida axlar var hemska. Bara att köra vidare och inse att det forna styrkan försvann någonstans på vägen.

Jo jag var ju på forza i tisdags. Hade sagt tisdagen innan att jag skulle prova det där tyngsta svärdet. Det hade Lena tagit fasta på och kom med det innan klassen startade. Tänkte bara använda det under uppvärmingen, slutade med att jag körde med det hela passet! Duktig var jag, och starkare än jag tror (tillskillnad från styrketräningen). Ännu mindre motiverande att träna hemma med den lättaste bokken nu. De sista 10 minuterna var min teknik inte den bästa, armar och axlar var som gelé, men skam den som ger sig, tävlingsmänniskan i mig kom fram. Och på tal om tävlingar ångar jag lite att jag inte kommer att köra milkotrampet i morrn. Istället blir det fest?! Iof ska jag prova att få plats på RPM i morgon och köra den nya koreografin, men ändå. Känns som cykelsäsongen defenitivt går mot sitt slut. Speciellt när man se snöflingor på väderleksrapporten.

Snart dags att bege sig psykologilabbet för ett test, ska bli intressant, ingår i en av kurserna jag läser.