Stughelg och sagogranar

Det blev äntligen en stughelg. Jag kommer faktiskt inte i håg sist jag var ned. Det var innan snön kom och kanske var det så längesedan som i oktober? Vi har haft lite annat för oss och helt ärligt har det känts oerhört jobbigt att veta att det väntade enorma mängder snö att skotta. Vår biluppfart hade skottats lite annorlunda i år, det vill säga nästan inte alls och högen såg stor ut att ta hand om. Det har varit lätt att tillåta den där känslan av att jag orkar inte åka ned och stanna hemma av ren lathet.

Vi hade en del att skotta i fredags. Vår snömätpinne visade nästan 90 cm och det tog en stund att skotta en gång till stugan. Den stora snöhögen skulle vi ta hand om på söndagen bestämde vi. Det är roligt att skotta när man väl kommer i gång. Tillfredställande att se att resultat av jobbet man lägger ned. Skönt efteråt att tända upp i spisen, dricka te och sticka tills ögonen blev lite för grusiga av trötthet.

Lördagen var grå och det var lågt i tak. Vi tog oss till spårecentralen vid husvagnsparkeringen och möttes av fluffiga okörda spår. Jag skulle staka och Hasse skejta. Jag drog vinstlotten då det klassiska spåret ändå var helt okej. Vi tog oss från botten upp till toppen, runt 3 km klättring och snurrade sedan några varv på toppen av Katrina innan vi tog oss ned igen. Jag ville se om jag skulle klara av att staka hela spåret igen. Så som jag klarade av i vintras. Jag var lite osäker med tanke på att det är tidigt på säsongen men uppenbarligen har en tidig start på skidsäsongen och mycket stakning i vintras och rullskidor i somras gjort mig stark. Jag tog mig upp utan större besvär och hög puls. Det går inte fort uppför men det går och det är huvudsaken. Jag har mycket att fila på vad gäller teknik och tajming och det är kul att kunna utvecklas.

Vi avslutade lördagen med middag och sällskapspel hos mamma i Rätan och kom hem i lagom tid för att hänga en stund i soffan.

Söndagen kändes lika grå som lördagen och jag såg inte framemot att skotta bort snöhögen. Troligtvis skulle det mesta av tiden i dagsljus gå åt till att få bort den. Men så som på beställning hörde vi plogtraktorn utanför och Hasse gjorde en chansning. Frågade snällt om han ville dra snöhögen lite längre upp på tomten. En kvart senare hade vi betydligt mer plats för bilen och bara lite att skotta för att få plats med den andra bilen till jul. Det kändes nästan som en högvinst och så öppnade sig möjligheten att återigen få skida runt bland sagogranar i i dimman på Katrina.

Jag valde skej för att få variation och hade en fin känsla i kroppen. Kände ingen trötthet efter stakningen och tekniken satt fint. Jag gled fram i lugnt tempo på en mjuk men dragen skejtbädd. Kände den där lyckliga känslan i kroppen över att kunna få åka skidor i så fina förhållanden och i området runt stugan. Nog för att spåren hemma är i toppklass är det ändå något speciellt, trots att storhogna-spåret inte är sig likt efter alla nya tomter. Men fjällvyerna, granarna och de fina svepande utförsbackarna. De är fina de!

Nu dröjer det tills efter jul innan jag åker ned igen. Men då stannar jag nästan två veckor. Jag ser framemot det. Att få byta miljö en stund. Göra lite annat utan att känna att jag itne har tid. Gå på tur med snöskor, koka kaffe utomhus, fota och åka skidor. Det blir bra det!

2

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: