Stugliv – nyårsfirande på vårt vis

Livet här i stugan är enkelt och kravlöst. Det är ingen stor stuga och långt i från ljus och rymlig. Det är 40 kvadratmeter och små fönster. Det är furu och tjocka takbjälkar i storstugan. Den gamla delen av stugan som en gång var en raststuga i Sångbäcken, på fjället mittemot där den står i dag. Stugan flyttades ned hit och byggdes ut med några kvadratmeter för två sovalkover, dusch och toalett. Jag tänker att jag ska berätta mer lite längre fram. Om Lillkvista.

Enkelt är det här som sagt. Så även vårt nyårsfirande. I år ensamma utan varken svärfar eller Cecilia. Men inte tråkigt för det. Vi åkte skidor, tog en långfika med John och åkte hem och såg på skidor i efterhand via laptopen.

Vi lagade mat samtidigt som vi drack ett glas vin. Tände de fina ljusstakarna som vi fått av Hasses föräldrar. Dukade med det vita lite finare porslinet som egentligen är ett enkelt vardagsporslin. Tog de finare vinglasen och slätade ut duken litegrann. Skrattade lite åt att det faktiskt var lite högtidligt att vi åt vid matbordet i stället för i soffan som vi alltid annars gör. Av den enkla anledningen att stolarna är så fruktansvärt obekväma. Trots det satt vi kvar en lång stund.

Vi spelade spel och konstaterade att det var mindre smällare i år. Jag frågade Hasse om han tyckte det var tråkigt att bara sitta hemma trots att jag visste att han inte tyckte det. Det var just det här som både han och jag uppskattade mest. Sociala medier rapporterade fester, champagneglas och fest. Men även tältnätter på fjället. Som Sandra och Robin som önskade gott nytt år med en bild från Bydalsfjällen.

Min dotters Instagraminlägg från firande hos sin pojkväns familj fladdrade förbi och fick mig att bli rörd. Över hur otroligt vacker dotter jag har och hur fort det har gått. Hur vuxen hon är. Skrattade lite åt mig själv att jag nästan grät av en bild.

Vi kämpade faktiskt för att hålla oss vakna till tolvslaget. För att kunna ringa och hälsa Hasses pappa gott nytt år och gå ut i underställsbyxorna och varma jackan. Titta mot Sångbäcken och alla raketer som i år doldes av dimman över toppen. Våra nya grannar nedanför sköt raketer och Hasse som inte riktigt är nöjd med hur nära stugorna har byggts undrade om de redan tröttat på sina små hus när raketerna var lite väl nära och stora. Jag fnissade lite åt honom. Så slog klockan om till 2018. Till ett nytt år.

Vi tassade in igen. Släckte ljusen och plockade undan nyårsfirandet. Så som vi gjort i stugan sedan nyåret 2013/2014. Till skillnad från många andra nyårsfirare i området skulle vi vakna pigga och få en dag utomhus.

Det är stugliv. Det är precis så här som vi vill ha det och när vi mår som bäst!