Stuguns fotbollslag.

I går fick äran att köra ett spinningpass med Stuguns fotbollslag! Anna J var sjuk och hon ahr tagit hand om killarna under våren. 55 minuter med bara grabbar i salen, som dessutom har fått rocka loss med Anna. Lite nervöst och mycket att axla så att säga. Anna hade även skvallrat om att de gillar att ta i och kör riktigt hårt.
Mitt gamla 55 minuters pass kommer jag knappt ihåg, i stället satte jag ihop ett nytt, med de tyngsta backarna jag haft under min tid som instruktör, varvat med en sprint och en intervall, självklart 3 raksträckor, som i efterhand verkligen behövdes.
Lite grabbig stämning i salen, en kille frågade –visst är det passet med Mustach? Eh..nää svarade jag, icke. Skeptiskt kan man sammanfatta deras reaktion. Efter lite slängande av handdukar på varandra, lite dunkningar i ryggen satte jag dem i arbete, till reagee, ännu mera skeptis, sen black eyes peas, där började en och annan skruva på sig. När väl Volbeat kom slappande de av.

Jag tror inte jag haft så många som slet så fruktansvärt tillsammans som i går, de fick sig en omgång, jag med för den delen, det stånkades och stönades, de peppade varandra och var helt slut när återhämtningslåtarna kom. Koncentrationen var det lite si och så med ibland, det for handdukar och annat i salen när de fick spinna fritt. Då gäller det att fånga in alla och vända tillbaka, tycker att jag lyckades rätt bra med den uppgiften i går.

Efteråt var de nöjda, kanske inte över musikvalet men över jobbet de gjorde. Själv kunde jag nöjt gå hem och känna att jag rodde hem det. Dock får jag en liten obehagskänsla när det bara är grabbar, känner mig bedömd och rädd att få kritik, jag vet inte varför. Att man dessutom har alla ögon på sig och största delen är i det yngre ledet gör inte saken bättre. Nåja mina egna hjärnspöken. En bra erfarenhet var det.