Suljätten- ett utflyktstips

Längtan efter att få komma ut till fjälls finns alltid hos mig. Jag längtar att få gå i fjällbjörkskogen, över myrar och plocka höjdmeter upp på en topp. Få utsikt och en känsla av att vara liten i det stora och kunna se fjäll och skogar breda ut sig. Det är i och runt fjällen som jag hämtar energi och återhämtar mig. Där saker jag grubblar över försvinner för en stund och jag går ned i varv. Det är nog samma sak för de som tycker om havet. Det ger nog samma känsla.

Det var väldigt länge sedan vi gjorde flerdagarsturer till fjälls. Tiden räcker inte till när vi har andra intressen som vill ta plats. Men det fina är att det inte behövs så många dagar eller storslagna planer och turer för att få fjällsuget stillad. Det räcker med en lunch på en topp eller natt i tält. Just det är vi duktiga på. Att ta oss ut på korta turer och ofta tillsammans med våra vänner Sandra och Robin. Vana fjällrävar som tog med oss ut på vår första vintertur med övernatting för några år sedan. Tillsammans med Robin och Sandra har vi upptäckt nya fjällområden och toppar i vårt närområde. För vi bor bra till för att kunna upptäcka många olika fjällområden.

För någon helg sedan prickade vi in en av sensommarens finaste dagar. Efter en period av regn, kyla och blåst hade vi inte så stora förväntningar på vädret utan tänkte att vi tar det som det kommer och planerade in en dagstur. Suljätten utanför Kall föll valet på. En topp jag aldrig varit till och ett fjäll jag bara sett som hastigast när jag passerat i bil. Däremot hade jag hört mycket gott om platsen. Utsikten skulle vara otroligt fin vid bra väder.

Vi packade ned lunch och fika, våra kameror och regnkläder och blev upphämtade tidigt på söndagsmorgonen. Vi åkte de två timmarna till Suljätten som ligger utanför Kall mot Kolåsen. Efter Järpen slog dimman till och vi funderade om vi skulle få någon utsikt överhuvudtaget. Men lagom tills vi skulle svänga in på grusvägen mot ledens start började dimman lätta och solen titta fram.

Vi tog en snabb fika vid en fäbodvall intill parkeringen innan vi begav oss upp mot toppen. Trots mycket regn dagarna innan var leden inte så blöt som jag trodde och vadnringen upp gick lätt trots alla höjdmeter. Visst känns det på att gå uppför i över en timme men det brukar alltid vara värt det när man når toppen.

Suljättens topp var inget undantag utan vyerna var otroligt fina. Svindlande högt vid branten av fjället och den lilla kvarvarande dimman vacker. Skäckerfjällen åt ena hållet, Åreskutan åt det andra och Ansättsfjällen åt det tredje hållet och Norge däremellan. Dessutom bara några få moln på himlen.

Vi hittade en plats med lite vinddrag för att slippa de mängder av flygmyror som surrade kring toppstenarna. Vi lagade lunch och drack kaffe och såg hur vandrare efter vandrare nådde toppen. Sandra bjöd på rarabermazariner och när vi kände oss nöjda både på folk och utsikt packade vi i hop oss och gick till andra sidan av toppen och satt en stund till med annan utsikt framför oss.

När vi inte längre stod ut med flygmyrornas ihärdiga surrandes omkring oss gick vi ned till bilen igen. Vandringen upp som tagit tid gick snabbt utför och jag fick hålla tungan rätt i mun vid några tillfällen. Det kan vara klurigt att bära på stor kamera vanligtvis och med en skena på handleden blev det lite extra svårt. Ramla vad det sista jag ville.

Vi bestämde oss för att göra om dagsturen men på annat fjäll framåt sensommaren och hösten och nöjda åkte vi hemåt igen.

Hitta till Suljätten

Du svänger av från E14 i Järpen och åker mot Kolåsen. Strax efter Konäs svänger du av till höger på en grusväg. Det finns en liten skylt med texten Suljätten där du ska ta höger. Var uppmärksam för det är lätt att missa avfarten. Grusvägen leder fram till en parkering vid en liten fäbodvall. Det är avgiftsbelagd väg och du swishar avgiften på 40 kr.

Leden till Suljätten startar en liten bit från parkeringen och vandringen är runt 3 km lång. Leden går uppför nästan från start och slingar sig genom fin fjällbjörkskog innan det blir allt brantare den sista biten upp till toppen. Även om 3 km kan tyckas kort så vandringen ganska jobbig och brant men inte så svår att barn inte klarar det.

Det finns inte så många ställen att ta vatten på så ta med dig lite extra i ryggsäcken eller fyll på strax innan det bär uppför. Strax innan sista klättringen finns en liten rastplats med eldstad om man vill pausa eller äta lunch innan man går upp på toppen.

Vandringen är väl värd varenda höjdmeter när du kommer upp. Du har fjällutsikt i 360 grader! Suljätten är välbesökt, vill du vara ensam så välj en dag utanför turistsäsong.