#summitofstorhogna – klena ben

Långfredag då passar det fint med långa backar. Häromkring ligger stugområderna högt upp på fjällkanterna. Perfekt när snön fortfarande ligger djup i terrängen och cyklisten är sugen på mjölksyra.

Post-backe.

Jag hade gjort en plan hemma i veckan. Ta varje backe upp till 4 områden: Sångbäcken, Solsidan, Kull-Johannes och Storhogna fjällby, eller som Hasse sa, 7 miljonersbacken. Av att det nyligen såldes en stuga till just det priset. Fab värre.

Hasse värmer upp lite inför Sångbäcken.

Så efter lite sovmorgon och lång frukost till P4 gav vi oss ut. Sol och rätt mycket vind mötte oss. Inget större problem när det ska gå uppför. Redan upp till Sångbäcken och topparkeringen vid Katrina kände jag att benen var som två döda sillar. Gårdagens backar eller bara sjukt dålig cykelform låter jag vara osagt. Hasse däremot pinnade på som fasiken.

Stelvio? Nej det är bara vägen upp till Solsidan.

Det är vår i fjällen, då ser det ut så här. Med lite god fantasi kan man låtsas att man klättrar i Stelvio. Alltså ju närmare toppen desto mer snö.

Med lite fantasi, serpor ett bit upp. Eller så svänger bara vägen.

Det finns serpor i Stelvio och det gör det även upp till Kull-Johannes. Ett par i alla fall. Eller inte. Men det är asfalterat och jobbigt och kommer att bli fint att köra med racer.

#fromwhereiride

Lina Blomqvist skrev en mening i sin blogg i dag som beskriver min känsla när jag kom upp på Lämmelvägen vid Kull-Johannes och kunde blicka ut över Storhogna.

”Fylld med kärlek till cykling, fantastiska vyer som gör att det pirrar
till i hela kroppen och ruset går från tårna upp till huvudet där håret
reser sig för att det är så förbannat vackert.”

Precis så kändes det. Borta var mjölksyran i benen och känslan av att vara tung och omtymplig uppför. Det var förbannat vacker där uppe helt enkelt. Lika vackert att rulla utför.

Ser inte så brant ut, men det känns.

Sista backen för dagen blev den upp till Hotellet och sedan vidare upp till den där svindyra kåken på toppen. Vi kryssade mellan bilar och påskfirande turister. Så mycket folk har jag inte sett på länge. Nästa helg kommer det att vara folktomt.

Fjällstuga?

Vi tittade lite på hutlöst dyra hus innan vi vände tillbaka ned till stugan och hämtade väska och pengar. Vi hade insett att det skulle bli frusterande att ta bilen ned på skalet för att handla. Bättre att cykla och slippa leta parkering. Tog stora vägen dit och gamla landsvägen förbi vargen hem.

Makrill på hårdbröd. Finns det något godare?

Klockan stannade på 2,14 timmar och vi la 40 km bakom oss. Det går inte fort när man leker i backar men det ger förhoppningsvis starka ben. Efter lite torra och varma kläder hade vi en afterbike mot husväggen. Solen värmde gott och fikat smakade bra. Det går åt lite energi efter #summitsofstorhogna

(summits är väl att ta i men det låter lite käckt ändå)