Svartsjöarna

Inspirerad av Jörgen Brinks seger i Vasaloppet och fina stakteknik packade vi in skidorna i Markattan och gav oss upp till Svartsjöarna. Första gången för mig däruppe, har hört att det skulle vara riktigt fint. Tanken var först en tur på isen bort till Andersön men starka vindar gjorde att vi gav upp den tanken.

Allehanda militärförråd och skumma byggnader upp i Brattåsen men bara ett par km från parkeringen börjar myrarna breda ut sig, rena fjällvärlden 15 minuter från stan. Kontrasternas Östersund.

Stenhårda spår, mycket folk på turskidor och enormt mycket skit i spåren. Inne granskogen var det värst, när man väl kom ut myrarna och själva sjöarna var spåren rena. Jag hade för första gången vallat alldeles själv, vilket gav uruselt fäste. Det i kombination till isisga spår var ingen höjdare. Men grymt bra stakträning blev det i allfall. När vi väl kom upp på parkeringen efteråt var det en överraskning att konstatera att vi åkt 19 km, det kändes knappt som en mil, inte speciellt trötta. Jag kunde gott ha åkt ett par mil till som det kändes, dock gjorde ljumsken ont på slutet, då hade jag inte diagonalat mycket. Inte bra, men det ger väl med sig.

I dag står spinning på schemat, 45 minuter, återigen om instruktör. Det var längesen jag satt där på cykeln nu så jag är faktiskt nervös. Men det sitter i ryggmärgen, det vet jag ju. Är det bra väder i morgon ska jag lufta skidorna på isen. Staka mera.
Föressten börjar vägarna tina fram, fortsätter det så här så ligger en premiärtur på cykel utomhus inte så långt borta!