Tid för att tänka och varva ned – om rotlöshet och rastlöshet
Det finns saker som jag inte är så bra på. Som att verkligen ta det riktigt lugnt och inte göra något alls. Jag brukar säga att jag har rastlösa ben eller kanske mer en rastlös kropp. Det är något som jag jobbar på det. Att varva ned och ge mig tid att inte göra något mer än att tänka.
Det pågår ofta en kamp inom mig att alltid vilja vara på väg någonstans. Det gnager en rotlöshet i mig. En rotlöshet jag har haft så länge jag kan minnas. Det beror på många saker i den där ryggsäcken vi människor bär med oss. Min har packats om många gånger både bildligt och bokstavligt. Det är första gången i mitt liv som jag bott på samma adress så länge som jag gjort nu. Sju år har det stått Ringvägen i bokföringen. Det är hemma på ett sätt och inte på ett annat. Jag brukar skoja om att jag vill ha flyktvägar. Inte binda upp mig med huslån och annat som gör att jag inte kan; om jag skulle få för mig att flytta, bara lämna något. Det ligger något i det jag skojar om i bland och det var en stor tröskel att ta mig över när vi skulle köpa stugan. Inte för att jag inte ville men om jag inte skulle trivas.
Nu några år senare är köpet av stugan ett av de bästa beslutet i mitt liv. För där känns det som mest hemma och där jag sakta kan slå rot. Här finns tystnaden och framförallt fjällen och naturen som skiftar så. Från fjällets karghet till skogen och vattnen. Till oändliga möjligheter att köra mig fysiskt trött som behövs för de rastlösa benen och lika många möjligheter att verkligen få tid tid att tänka.
De här dagarna jag spenderar ensam i stugan har skapat ett lugn jag inte haft på länge. Visst har jag cyklat och rört på mig. Skrattat så det gjort ont i magen när energin i kroppen tog slut på en stig mellan två fäbodvallar i går kväll. Men jag har också haft mycket tid för att sitta ned och bara titta.
Stunder när jag kunnat tänka och formulerat vad som betyder mycket för mig. Vad som får mig att må bra. Om framtidens drömmar som kanske någon gång skulle gå att göra verkliga. För varje år vi tillbringar här blir längtan större att få bo här mer regelbundet. Kanske inte på heltid men periodvis. Kanske handlar det om att samla mod att göra en större förändring i livet?
Det vet jag inte riktigt ännu men det är ganska skönt att spendera tid med sig själv i bland.
4 Comments
Leave a comment
Man ska ta tillvara på tillfällena att bara vara med sig själv i sina tankar 💖
Stor igenkänning, jag har också den där rastlösheten men när jag träffade J och flyttade till Huskvarna var det som att jag blev en lugnare människa och när vi köpte vårt hus kände jag också att jag hamnat på en plats där jag vill och kan vara kvar. Blir så glad att läsa att du hittar lugn i er stuga <3
Känner absolut igen mig..! Jag har så smått börjat förlika mig med att trots att det finns vissa platser där jag känner mig mer hemma och trygg än på andra platser så kommer jag alltid finna den största tryggheten just i rörelsen mellan platserna. Inget gör mig lugnare än att ratta en bil ner mot kontinentens alla städer och vägar, eller att sitta på en plan långt långt bort. Eller som på hemmaplan – bara cykla/gå/springa nånstans… men funderar ändå på en stuga faktiskt, uppvuxen med lgh och stuga så gillar konceptet. Vid en sjö ska den stå, och med massa skog runt.
Jag är också en rastlös själv. Jag har ofta flyttat runt i Sverige och fått vänner, jobb och en fungerande vardag för att då blir uttråkad och längta efter något nytt och gå för det. Det har varit spännande och kul men också slitsamt. Nu är jag separerad med barn och vill inte att de ska behöva flytta runt och dessutom behöver jag bo nära barnens pappa. Jag har också behövt köpa renoveringsprojekt genom åren, för det innebär att jag bromsar mig själv och har ett projekt att syssla med och drömma om att färdigställa. Om det blir för perfekt så måste jag vidare, haha. Ska faktiskt på visning idag även om jag inte kan gå vidare med köp. Sitter även och letar nya jobb nu som en dåre då jag varit så länge på mitt nuvarande. Bott 4 år i mitt nuvarande hus. Men drömmer mig bort till alternativa liv hela tiden. Har inte heller gillat ”fast anställning” för då är man ju fast! Men nu är det ändå det jag måste ha då jag är högt belånad vilket förstärker min rastlöshet då jag har en känsla av att vara fast.